Är bloggandet på väg att dö?

Här sitter jag vid köksbordet i strumpbyxor och flötigt hår, har precis lämnat in ett covid-test pga förkyld, och funderar återigen på vad som ska hända i livet. Kan ni känna igen er i det där när hjärnan sprutar idéer, den kreativa delen lever sitt eget liv, men det är så svårt att gå från tanke till handling?

Det är jag i nu. Det är så många saker jag vill göra, men hur ska jag få det från huvudet ut genom fingrarna? Var ska jag börja? Min hjärna startar upp projekt åt mig, jag hinner knappt med, men i slutändan blir det inget annat än besvikelse att jag aldrig kom till skott. Och såhär kan jag känna igen att det alltid är för mig efter nyår. Det är något med att våren kommer närmare som gör att det börja leva mer i mitt inre. Det är som att min hjärna är ett körsbärsträd och idéerna knoppar som bara väller fram i takt med att dagarna blir ljusare. Och jag slits emellan frustration och förväntan.

Jag vill skriva, läsa böcker, fota, filma och fortsätta med youtube, plugga. Utvecklas och bli bättre. Lära mig nya saker. Mitt huvud skriker åt mig att BARA GÖRA NÅGOT. Något jag tycker är roligt. Som jag inspireras av. Som är något annat än att koka makaroner, plocka upp smutsiga kläder från golvet och tömma diskmaskinen. Men alltför ofta är tiden som kan ägnas åt egna intressen nästan obefintlig. När barnen väl somnat är klockan närmare 22 och valet står liksom mellan att hinna/orka duscha, äta, umgås med partner, hämta tvätt i tvättstugan osv i all oändlighet. Och just det, lägga sig i tid skulle ju prioriteras också. För att liksom orka med nästa dag.

Just det där med youtube är något som kliat i mig ända sen jag började lite smått 2019. Jag fortsatte inte för jag hade ingen dator att redigera i, ingen bra kamera och egentligen ingen idé vad jag ville med det. Jag blev inte nöjd med det jag gjorde. Nu har jag mer tekniska möjligheter att ta upp det igen och jag tycker det verkar så roligt när jag ser andra vlogga exempelvis. Jag bara känner: DET DÄR VILL JAG OCKSÅ GÖRA!

Och sen tänker jag på den här stackars bloggen. Det sägs ju att bloggen är död, nu är det rörlig media som gäller. Vad känner ni? Kanske kan jag göra både och?

Nu skriker barnen att de är hungriga. Räcker det inte att de åt igår? Ska de ha mat idag också? Skoja. Typ.

Vad vill du bli när du blir stor?

När jag var liten drömde jag om att bli skådespelerska. Jag kollade samma film om och om igen och lärde mig alla repliker med exakt rätt tonläge och uttal. Fantiserade om hur jag själv stod framför kameran, levde mig in i känslan av att spela en roll. När jag blev lite äldre och började läsa mycket var drömmen stället att bli författare. Jag har flera ”romaner” sparade. Skrivna för hand och omslaget har jag ritat själv. Det är tydligt när jag läser dem nu hur inspirerad jag var av det jag då läste. Tvillingarna, Kitty och Vi Fem. Hur jag jobbade med gestaltning av både karaktärer och miljö.

På högstadiet praoade jag en vecka på en morgontidning i stan och fick till och med skriva ett eget reportage eller artikel. När jag sedan skulle söka gymnasielinje var mitt första val Media i Skövde. Jag ville bli journalist. Och jag kom in! Men min låga självkänsla stoppade mig, min rädsla för att börja en skola i en annan stad, med människor jag inte kände, gjorde att jag gick en linje jag hade noll intresse för. Det gjorde att jag plågade mig igenom tre års studier med mediokra betyg som resultat.

Men de där drömmarna, de finns kvar. Att få vara kreativ. Skriva. Fotografera. Utvecklas och bli bättre. Det låter ju bara så hopplöst pretentiöst. Att vilja skapa någonting. Men det lämnar en stor frustration. Att inte få utlopp för det där som finns på insidan. När tiden inte finns för ens egna intressen. För vardagen äter upp allting. Med små barn och två arbetande vuxna som alla slåss för att få sin del av den lilla lilla tid som blir över efter alla måsten.

Just nu drömmer jag om att i framtiden få arbeta för mig själv och vara min egen chef. Har tankar på att försöka tenta av en gammal kurs i bokföring jag aldrig klarade när jag läste till Butikschef för 8 år sedan. Kanske läsa lite företagande. Ta små steg mot den där drömmen som aldrig tycks slockna.

Vad drömde ni om när ni var små? Fler som drömmer om att driva eget företag? Och vad vill ni i så fall göra?