Första månaden – såhär går det

Nu är lilla Freja en månad. Så snabbt det har gått? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit orolig för hur första tiden med nyfödd skulle bli. Jag har så mycket i bagaget från när de andra var bebisar och jag var så rädd för att hamna i samma gegga.

Det har varit allt från ren och skär ångestproblematik som lett till sjukskrivning. Amning som gav än värre ångestkänslor. Sorg över min bror som dog precis innan första barnet föddes. Jag var hemma med tre barn på heltid när Algot var bebis, vilket var MER än för mycket för mig.

Men. Jag vet inte. Allt går så bra? Jag mår så bra! Är det såhär det kan vara alltså? Det beror såklart mycket på att Rasmus är hemma hela sommaren. Vi är två vuxna som hjälps åt. Han tar mestadels de stora och jag kan ägna den tid jag behöver åt Freja.

Amningen kom igång hur bra som helst. Jag känner av känslorna av nedstämdhet som mjölkutdrivningen ger, men nu när jag vet vad det beror på så är det hanterbart på ett annat sätt (läs på om D-MER om ni undrar över amningsångest). Jag vet att det som hjälper är att dricka vatten under tiden och att det är snabbt övergående. Jag har heller ingen smärta av amningen den här gången.

Sjalen: skulle inte överleva utan den. Jag kan städa, promenera, laga mat, leka med storbarnen, allt det där man som mamma vill och måste kunna göra. Med armarna fria. Och bebis sover gott.

Andra fördelar: hon sover längre, somnar lättare, magontet hjälps av grodposition, rapar kommer upp enklare, hon skriker mycket mindre, är mer rofylld, får naturlig närhet, mjölkproduktionen stimuleras av att ha henne nära. Även muskler i rygg/mage/nacke stärks.

Det ska även minska risken för tex förlossningsdepression och ångest pga oxytocinet som frigörs av närheten mellan mamma/barn. Önskar att jag gjort detta mycket mer med de andra, även om jag testade en del med Maja.

Än så länge är det bara mycket kärlek och gos, varvat med vanligt kaotiskt familjeliv, semesterplaner, sommarbad och stora tvätthögar.

Vecka 33 – en helt ny (ond) fas

Idag gick jag in i gravidvecka 33 (!!). Och det, mina vänner, det känns. Förra måndagen gick jag en långpromenad på ca 4 km. Idag? Svårt att ta mig mellan rummen här hemma. Jag har väldigt mycket förvärkar, som gör ganska ont. Foglossningen kom tillbaka. Allt har liksom stegrat bara de sista dagarna. Jag vet inte om det beror på att det inte många veckor kvar eller om jag överansträngt mig för vi håller på att flyttpackar.

Det är dags att ha koll på barnvakter inför förlossningen, packa BB-väska, prata med barnen. Veckorna går så snabbt och helt plötsligt behöver vi rusa in. Algot föddes efter knappt 50 minuter på förlossningen, jag fattade inte ens att jag hade värkar för det var helt annorlunda mot de andra två barnen. Jag hade som mensvärk hela natten innan som kom och gick. Inget i ryggen eller magen för övrigt. Åkte mest in för säkerhets skull. Först på parkeringen utanför sjukhuset fick jag förlossningsvärkar och var i princip helt öppen när vi kom in i ett undersökningsrum.

Så den här gången har min barnmorska sagt att vi inte ska tveka, utan hellre åka in en gång för mycket vid minsta känning. Därför känner jag mig lite orolig när jag har onda förvärkar eftersom jag inte vet vad jag ska förvänta mig den här gången.

Iallafall. På fredag får vi nycklarna till huset! Jippi. Äntligen. Det är sista dagarna att packa nu, och jag känner mig stressad. Kan liksom inte göra så hemskt mycket som är för ansträngande. Barnen packar upp det jag packar ner. Jag försöker organisera så gott det går. Att vika ihop flyttlådor är värst. Kan ju inte böja mig? 😂 och alla smågrejer? Som man inte vet om man ska spara eller slänga? Just nu prioriterar jag kläder och kök. Får se om jag kan resa mig från stolen och fortsätta.

Jag ÄLSKAR att flytta! Packa upp i ett nytt hem. Första natten. Vakna första morgonen och äta frukost bland flyttlådor. Lära känna ett nytt ställe. Underbart.

Vad tycker ni om att flytta? 😍

En längtan

Känner ni också våren? Att få vakna tidigt av att solen lyser in genom fönstret. Fåglarna utanför. Torr mark. Barnen som cyklar. Kinder som svider av solstrålar och vindar som fortfarande är kalla. Fräknar som sprider sig på små barnnäsor. Smutsiga små händer och tunnare jackor.

Om två veckor flyttar vi in i huset. Och jag ser så mycket fram emot att få välkomna våren i en trädgård som grönskar, där vi kan sitta ute och fika i vårt eget lilla paradis. Öppna en dörr och kliva rakt ut på baksidan, som bara är vår. Slippa vägen med den tunga trafiken där vi bor nu. Lägga picknickfilt i gräset och äta hembakta kakor. Hänga tvätt utomhus, SOM jag saknat det.

Jag drömmer fortfarande om ett hönshus. Och eftersom vi har lite skog på baksidan så finns absolut möjligheten. Det är ju fler här i Madängsholm som har höns trots att det är ett samhälle. Tänk att få gå ut om mornarna, mata sina små hönor och plocka färska ägg i vackra färger.

Om ni har erfarenhet av ha höns trots att ni inte bor på landet får ni gärna komma med tips och råd!! 🐓

Ja, längtan. Den vaknar i samma takt som naturen. Varje år!

Vi har köpt ett hus!

Äntligen. Som vi letat. Läst besiktningsprotokoll, kollat husannonser, vridit och vänt, sökt lånelöften. Funderat på vart vi ska ta vägen. Landet, stan, ny kommun?

Så. Vann vi budgivningen på det PERFEKTA huset för oss. Bara en gata bort från där vi bor nu. I Madängsholm. Barnen slipper byta skola, och vi trivs bra här i lugna samhället. Som uppvuxen här känns det kul att stanna.

Livet i trång lägenhet är snart över. Nu väntar återigen trädgårdsliv, studsmattehopp och sommarkvällar på altanen. Vi har ett VÄXTHUS! Förstår ni? Jag ska odla jordgubbar, smultron, kryddor och sallad.

Lite skog, lagom stor gräsmatta, oändliga möjligheter. Huset är perfekt för oss. Enplan, med källare. 70-tal med originaltapet i tvättstugan och härliga ekgolv. Panoramafönster i vardagsrummet. Garage.

Vi hinner flytta innan bebisen kommer och får uppleva våren på ett nytt ställe 😍 Nu väntar några veckors packande, rensande och sen: utomhusliv! 🤩

Knutby och podd

Serien finns att se på CMore

De tre senaste kvällarna har vi tittat igenom serien Knutby som är baserad på morden som skedde där 2004. Jag var ju bara femton år då och har inte haft jättekoll helt ärligt. Men alltså, jag är i chock?! Det är så brutalt? Hela serien igenom satt vi med ont i magen. Ville inte titta mer men var tvungna att se färdigt. Jag hade ingen aaaaning om hur sjukt sexuellt det var. Nej fy vad obehagligt det, speciellt eftersom det är baserat på verkliga händelser.

Otroliga skådepelare, bra filmat, lagom många avsnitt. Kan verkligen rekommendera den! Vi satt tillomed och googlade Knutby-morden efteråt för att få mer detaljer. 10 av 10 ostbågar ✨

Nu när jag är ledig lyssnar jag mycket på podd. Älskar podd. Mina favoriter är Inte din morsa med Sanna Lundell och Ann Söderlund. Bra blandning av humor, samtidsfrågor och psykologi. Mycket medberoende och diagnosprat. Älskar dom!

Sen självklart Soffhäng med hejhejvardag! Louise har varit en favorit länge, med både poddar, blogg och instagram. Humor är det bästa sättet att tackla vardagen!

Bästa nyheten är att Louise och Julia (djur med Julia-Julia) ÄNTLIGEN startar en helt egen podd tillsammans, med längre avsnitt! Aldrig skrattat så mycket som åt dem två! Längtar 😍

Lyssnar ni på poddar? Har ni någon bra serie att rekommendera? Med max 1 säsong!