Gravidvecka 26, börjar få panik

Tiden går snabbare ju längre in i graviditeten man går tycker jag. Nu börjar snart den tyngsta delen, och det märks. Revbenen gör ont hela nätterna, jag får byta sida ofta ofta. Svårt att böja mig, svårt att ta mig ur sängen. Men kroppen känns ändå bättre än för några veckor sedan.

Eftersom jag går hemma så kan jag vila när jag behöver och slipper överansträngning på jobbet. Det gör att jag kan ta någorlunda långa promenader bra dagar. Sitter jag FÖR stilla så får jag ont av det. Rörelse är bra.

Samtidigt som jag längtar tills graviditeten är över börjar paniken kännas över att det ju faktiskt kommer en bebis (eh duuhh).

En liten liten minimänniska som ska sitta klistrad vid mig. Amning, blödande bröstvårtor, mjölkstas, nerspydda kläder, oro, oändliga blöjor, skrik och trötthet. Jag skulle ju aldrig göra om det sa jag ju? 🙈 Varför är man självdestruktiv? Va? Va?

Skämt åsido. Det kommer bli supermysigt. Och asjobbigt. Som tur är kommer Rasmus vara ledig över hela sommaren. Jag gör INTE om misstaget att gå hemma ensam med alla barn utan skola/förskola. Aldrig i mitt liv. Någon måtta på galenskaperna får det vara.

Förresten, känner ni också av vårpirret? Det är något med att solen värmer och dagarna blir längre! Nu kommer livet snart tillbaka, halleluja!