Första månaden – såhär går det

Nu är lilla Freja en månad. Så snabbt det har gått? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit orolig för hur första tiden med nyfödd skulle bli. Jag har så mycket i bagaget från när de andra var bebisar och jag var så rädd för att hamna i samma gegga.

Det har varit allt från ren och skär ångestproblematik som lett till sjukskrivning. Amning som gav än värre ångestkänslor. Sorg över min bror som dog precis innan första barnet föddes. Jag var hemma med tre barn på heltid när Algot var bebis, vilket var MER än för mycket för mig.

Men. Jag vet inte. Allt går så bra? Jag mår så bra! Är det såhär det kan vara alltså? Det beror såklart mycket på att Rasmus är hemma hela sommaren. Vi är två vuxna som hjälps åt. Han tar mestadels de stora och jag kan ägna den tid jag behöver åt Freja.

Amningen kom igång hur bra som helst. Jag känner av känslorna av nedstämdhet som mjölkutdrivningen ger, men nu när jag vet vad det beror på så är det hanterbart på ett annat sätt (läs på om D-MER om ni undrar över amningsångest). Jag vet att det som hjälper är att dricka vatten under tiden och att det är snabbt övergående. Jag har heller ingen smärta av amningen den här gången.

Sjalen: skulle inte överleva utan den. Jag kan städa, promenera, laga mat, leka med storbarnen, allt det där man som mamma vill och måste kunna göra. Med armarna fria. Och bebis sover gott.

Andra fördelar: hon sover längre, somnar lättare, magontet hjälps av grodposition, rapar kommer upp enklare, hon skriker mycket mindre, är mer rofylld, får naturlig närhet, mjölkproduktionen stimuleras av att ha henne nära. Även muskler i rygg/mage/nacke stärks.

Det ska även minska risken för tex förlossningsdepression och ångest pga oxytocinet som frigörs av närheten mellan mamma/barn. Önskar att jag gjort detta mycket mer med de andra, även om jag testade en del med Maja.

Än så länge är det bara mycket kärlek och gos, varvat med vanligt kaotiskt familjeliv, semesterplaner, sommarbad och stora tvätthögar.

Vi har fått barn!

Ojoj. De sista veckorna har verkligen varit en bebisbubbla här hemma.

23 maj, på beräknad datum, bestämde sig äntligen den lilla damen att det var dags att komma. 8.45 kom vi in till förlossningen. Jag sa direkt att hon kommer vara född innan kl 12. Rasmus hävdade att hon skulle var ute innan elvakaffet. Och mycket riktigt, 11.09 var allt klart 😃

Jag har hela tiden velat ha endast ett varmt bad som smärtlindring. Även det faktum att det kan snabba på värkarbetet gjorde att jag ville ner i badet så fort som möjligt. Och ja. Det gjorde susen. Knappt 45 minuter i badet och sen hann vi nästan inte ens tillbaka till förlossningsrummet. Jag kunde inte önskat mig en lugnare eller smidigare förlossning.

Den var inte för snabb och inte för långdragen. Kroppen och hjärnan var i synk. Rasmus var fantastiskt som alltid, lugn och stöttande.

Och vi välsignades med ännu en underbar dotter: Freja Inger Viola ❤️

En längtan

Känner ni också våren? Att få vakna tidigt av att solen lyser in genom fönstret. Fåglarna utanför. Torr mark. Barnen som cyklar. Kinder som svider av solstrålar och vindar som fortfarande är kalla. Fräknar som sprider sig på små barnnäsor. Smutsiga små händer och tunnare jackor.

Om två veckor flyttar vi in i huset. Och jag ser så mycket fram emot att få välkomna våren i en trädgård som grönskar, där vi kan sitta ute och fika i vårt eget lilla paradis. Öppna en dörr och kliva rakt ut på baksidan, som bara är vår. Slippa vägen med den tunga trafiken där vi bor nu. Lägga picknickfilt i gräset och äta hembakta kakor. Hänga tvätt utomhus, SOM jag saknat det.

Jag drömmer fortfarande om ett hönshus. Och eftersom vi har lite skog på baksidan så finns absolut möjligheten. Det är ju fler här i Madängsholm som har höns trots att det är ett samhälle. Tänk att få gå ut om mornarna, mata sina små hönor och plocka färska ägg i vackra färger.

Om ni har erfarenhet av ha höns trots att ni inte bor på landet får ni gärna komma med tips och råd!! 🐓

Ja, längtan. Den vaknar i samma takt som naturen. Varje år!

Veckans matlista

Jag tänkte att jag ska börja ha ett inlägg varje vecka med vad vi ätit veckan innan. Jag har ju även ett matkonto på instagram där jag delar med mig av familjens mat 😊 Med tre barn är det inte alltid lätt att göra alla nöjda (läs:händer aldrig), men jag gör så gott jag kan. Förra veckan var sportlov så vi höll det enkelt. Blir det färdigmat vill jag ändå göra en del av maten hemlagad och gärna mycket grönsaker. Varsågoda:

Pasta, köttbullar och korv. Då blir alla nöjda på sitt sätt. Jag vill gärna liva upp det med lite kokta, smörindränkta grönsaker och sallad för att minska känslan av barnmat litegrann 😅:

Fiskbullar! Två barn älskar, och vi andra tycker det är godkänt. Förutom ett barn som bara åt potatismos. Och jag bråkar inte om det. Ett krämigt smörigt potatismos och kokt broccoli och majs, som dryper av smör och salt. ÄLSKAR kokt broccoli 🥰 Och jag får ha den för mig själv!

Friterad pankopanerad kyckling. Marinerad med soja, vitlök, paprikapulver, chilliflakes och sen vänd i panko. Friterade i olja på 160-180 grader ca 3-5 minuter. En succé! Alla älskade!! Kommer aldrig köpa färdiga nuggets igen 🙌🏼 Dippade i sweet chillisås, ketchup och majonäs. Älskar mat man kan äta med händerna, så slipper man tjata på barnen om bestick.

Stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar. Blandade 1 dl mjölk, 0,5 dl ströbröd, en msk kalvfond, 2 tsk dijonsenap, en riven gul lök, och en liten pressad vitlöksklyfta. Lät det stå och tjocka en stund. Blandade det sedan med 500 gram nötfärs, salt, peppar och hackad persilja. Så gott till de krämiga makaronerna! 🤩

Vi har även ätit korv och pommes med sallad, majo och ketchup (älskar!) och igår korv i bröd, men tog inga bilder. Har inte funnits mycket ork till matlagning den sista veckan. Nu väntar ännu en härlig matvecka, men den får ni nästa måndag! 💚

Tjing!

Vi överlevde!

Efter flera veckor med förskolebarn som varit hemma 100% + en veckas karantän för hela familjen var det förra veckan äntligen dags för efterlängtade rutiner. Barnen friska, Algot fick komma tillbaka till sina 15 timmar på förskolan. Jag såg framför mig några timmar varje dag där jag kunde sova ikapp, ligga och vila, ta långsamma promenader, äta mat som bara jag gillar, äta godis mitt på dagen osv.

På mitten av förra veckan insåg vi: det kommer ju ett sportlov. Mycket tidigare än min hjärna räknat med. Vilket innebär: mig ensam med tre barn som ska underhållas, få i sig någon typ av mat flertalet gånger om dagen (kanske ska köpa näringsdrycker till dom? Obs skoja). De ska få frisk luft varje dag och helst inte slå ihjäl varandra. Rimliga mål tycker jag.

Jag såg mina vilor, tystnaden och godispåsen försvinna i fjärran. Som en ballong som blåser iväg och jag står sorgset kvar. Tomhänt. Trött. Hej då powernaps! *vinkar dramatiskt med en handduk medan tårarna långsamt rinner nerför mina kinder*

Missförstå mig inte, jag unnar dom lov, men JAG kan inte ge dom det de kanske hade velat på ett sportlov. Inga skridskor, inget badhus eller bowling, inget lekland. Jag kan knappt åka och handla just nu pga sammandragningar och ont. Bara att gå upp och nerför fyra trappor så fort vi ska någonstans är en utmaning för tillfället. Hur får man ett helt sportlov att gå relativt smärtfritt utan att behöva anstränga sig fysiskt? Det dåliga samvetet gnager.

Well, vi överlevde om vi säger så! Hurra!! I måndags var det ju Alla hjärtans dag, barnen överraskade mig med att gör en underbar frukostbricka. Vi pysslade lite, bakade en kaka, fikade, och så var den dagen över. En promenad i skogen ena dagen, ett besök på biblioteket andra dagen. Lite lekpark och ett kalas så gick veckan ganska snabbt ändå. Mer skärmtid än jag önskat men det råder undantagstillstånd med en gravid mamma.

Min frukostbricka, hur fina kan barnen va eller? 😭 Sen att dom åt upp det mesta av det spelar ingen roll!
Biblioteket, bästa stället på jorden.

Det kanske bara är en illusion att alla andra gör så mycket roligt på sportlovet? Snälla säg ja.

Fortsätt läsa Vi överlevde!