En längtan

Känner ni också våren? Att få vakna tidigt av att solen lyser in genom fönstret. Fåglarna utanför. Torr mark. Barnen som cyklar. Kinder som svider av solstrålar och vindar som fortfarande är kalla. Fräknar som sprider sig på små barnnäsor. Smutsiga små händer och tunnare jackor.

Om två veckor flyttar vi in i huset. Och jag ser så mycket fram emot att få välkomna våren i en trädgård som grönskar, där vi kan sitta ute och fika i vårt eget lilla paradis. Öppna en dörr och kliva rakt ut på baksidan, som bara är vår. Slippa vägen med den tunga trafiken där vi bor nu. Lägga picknickfilt i gräset och äta hembakta kakor. Hänga tvätt utomhus, SOM jag saknat det.

Jag drömmer fortfarande om ett hönshus. Och eftersom vi har lite skog på baksidan så finns absolut möjligheten. Det är ju fler här i Madängsholm som har höns trots att det är ett samhälle. Tänk att få gå ut om mornarna, mata sina små hönor och plocka färska ägg i vackra färger.

Om ni har erfarenhet av ha höns trots att ni inte bor på landet får ni gärna komma med tips och råd!! 🐓

Ja, längtan. Den vaknar i samma takt som naturen. Varje år!

Detta är min personlighet

Jag älskar personlighetstester och allt som på något sätt kan förklara mig själv eh, för mig själv. Det finns en sort som heter Myer Briggs Type indicator, som är ett av världens mest använda, som går ut på att det finns 16 olika personlighetstyper.

Syftet är en djupare självkännedom och att kunna arbeta med sina styrkor och svagheter. Alltid när jag gör den här typen av tester slutar det på samma sätt: en kreativ drömmare som lever på känsla.

Iallafall, jag fick fick personlighetstypen INFP-T, vilket betyder Turbulent Mediator (Introverted, Intuitiv, Feeling, Perceiving. T= Turbulent).

Det är intressant att läsa mer ingående vad det innebär, för helt ärligt, det var som att det var skrivet om mig helt och hållet: hatar kallprat, går på känsla snarare än förnuft, behöver ensamtid, svårt att reglera sina känslor, gråter ganska mycket, ogillar att misslyckas, fantiserar och drömmer.

Den här typen av person är ofta kreativa, alltså poeter, skådespelare, författare, fotografer eller konstnärer. Jag hamnar tydligen i samma kategori som både Tolkien och Shakespeare, så det är väl bara att börja skriva på den där boken antar jag 😂

Vill ni göra testet, tryck på länken här nedanför:

https://www.16personalities.com/sv/gratis-personlighetstest

Är bloggandet på väg att dö?

Här sitter jag vid köksbordet i strumpbyxor och flötigt hår, har precis lämnat in ett covid-test pga förkyld, och funderar återigen på vad som ska hända i livet. Kan ni känna igen er i det där när hjärnan sprutar idéer, den kreativa delen lever sitt eget liv, men det är så svårt att gå från tanke till handling?

Det är jag i nu. Det är så många saker jag vill göra, men hur ska jag få det från huvudet ut genom fingrarna? Var ska jag börja? Min hjärna startar upp projekt åt mig, jag hinner knappt med, men i slutändan blir det inget annat än besvikelse att jag aldrig kom till skott. Och såhär kan jag känna igen att det alltid är för mig efter nyår. Det är något med att våren kommer närmare som gör att det börja leva mer i mitt inre. Det är som att min hjärna är ett körsbärsträd och idéerna knoppar som bara väller fram i takt med att dagarna blir ljusare. Och jag slits emellan frustration och förväntan.

Jag vill skriva, läsa böcker, fota, filma och fortsätta med youtube, plugga. Utvecklas och bli bättre. Lära mig nya saker. Mitt huvud skriker åt mig att BARA GÖRA NÅGOT. Något jag tycker är roligt. Som jag inspireras av. Som är något annat än att koka makaroner, plocka upp smutsiga kläder från golvet och tömma diskmaskinen. Men alltför ofta är tiden som kan ägnas åt egna intressen nästan obefintlig. När barnen väl somnat är klockan närmare 22 och valet står liksom mellan att hinna/orka duscha, äta, umgås med partner, hämta tvätt i tvättstugan osv i all oändlighet. Och just det, lägga sig i tid skulle ju prioriteras också. För att liksom orka med nästa dag.

Just det där med youtube är något som kliat i mig ända sen jag började lite smått 2019. Jag fortsatte inte för jag hade ingen dator att redigera i, ingen bra kamera och egentligen ingen idé vad jag ville med det. Jag blev inte nöjd med det jag gjorde. Nu har jag mer tekniska möjligheter att ta upp det igen och jag tycker det verkar så roligt när jag ser andra vlogga exempelvis. Jag bara känner: DET DÄR VILL JAG OCKSÅ GÖRA!

Och sen tänker jag på den här stackars bloggen. Det sägs ju att bloggen är död, nu är det rörlig media som gäller. Vad känner ni? Kanske kan jag göra både och?

Nu skriker barnen att de är hungriga. Räcker det inte att de åt igår? Ska de ha mat idag också? Skoja. Typ.