Sörjer förlorade år- önskar att jag gjort annorlunda

Jag fyllde 33 år i förrgår. Det är ju…vuxet liksom. Åren tickar på. Och ju mer åren går desto mer gräver jag i mitt förflutna. Det är så mycket jag önskar jag gjort annorlunda, så många saker jag sörjer att det blev som det blev. Att jag inte hade kunskapen att göra på något annat sätt. För vem vet hur livet sett ut nu om man omprioriterat i sin ungdom?

Nej det ändrar såklart ingenting att älta. Men reflektion är bra. Det ger en lärdom och chansen att förändra. Och förändrat har jag gjort. Ganska så mycket.

Ler men mådde piss

Det jag sörjer mest är hur jag levde under min tonår och åren innan vi fick barn. Att jag aldrig såg ett samband med min livsstil och hur dåligt jag faktiskt mådde. År med ångest och depressioner. År jag känner nu att jag bara slösade bort. På skit helt ärligt. Som satte min självkänsla i botten. Jag liksom bara…följde med.

Sorgen över att jag inte såg ett samband mellan alkohol fredag+ lördag, cigaretter, skräpmat, avsaknaden av fysisk träning och vad allt det gjorde med mitt psykiska mående. Att umgås med människor som var rent skadliga för min självkänsla, och att inte ha verktygen för att säga nej och stopp.

Jag vet ju nu. Vad jag behöver för att må bra. Träningen är SÅ viktig och jag är så glad att jag upptäckte det. Minimalt med alkohol, koffein och nikotin. Frisk luft, natur. Sömn. Men jag kan ändå lite känna att det är försent. Jag får aldrig tillbaka de där åren, åren som hade kunnat sätta ribban för min framtid. Och jag vill visa mina barn en annan väg.

Men det finns fler saker som behövs: Jag står just nu och ska söka en egen adhd-utredning. Jag tycker inte det är något man behöver tala tyst om (om man inte vill såklart). Nej, man ska inte sätta diagnos på sig själv, men helt ärligt. Jag prickar in varenda liten grej när det kommer till just adhd och tjejer. Från tidig skolålder till nu när jag är vuxen. Det skulle kunna förklara så mycket. Att jag inte klarat skolan, mer än precis på gränsen. Hur jag drömt mig/sovit mig igenom högstadiet/gymnasiet/högskola. Allt eftersom jag inte kunnat hålla något som helst fokus, förutom på det jag tycker är superintressant. Detta har gjort att jag alltid känt mig så fruktansvärt korkad. Att jag måste vara dum som inte fattar det alla andra verkar förstå. Hur det inte hjälpt att bara plugga LITE TILL. Det gör inte underverk med ens självkänsla, det kan jag tala om.

Hur min hjärna sprutar tusentals idéer men ut kommer…typ ingenting. Och det lämnar mig ofta med en sån jävla vanmakt. Att inte klara av att påbörja eller fullfölja saker. Det finns SÅ mycket jag vill göra. Och jag VILL verkligen få verktygen att klara det.

Jag är hittills ändå glad att jag hittade träningen, för det är ett underbart hjälpmedel. Jag längtar tills bebisen kommer och jag kan sätta igång att röra på mig igen.

Så, varsågoda för att ni får ta del av min röriga hjärna! Trevlig helg 😂

En längtan

Känner ni också våren? Att få vakna tidigt av att solen lyser in genom fönstret. Fåglarna utanför. Torr mark. Barnen som cyklar. Kinder som svider av solstrålar och vindar som fortfarande är kalla. Fräknar som sprider sig på små barnnäsor. Smutsiga små händer och tunnare jackor.

Om två veckor flyttar vi in i huset. Och jag ser så mycket fram emot att få välkomna våren i en trädgård som grönskar, där vi kan sitta ute och fika i vårt eget lilla paradis. Öppna en dörr och kliva rakt ut på baksidan, som bara är vår. Slippa vägen med den tunga trafiken där vi bor nu. Lägga picknickfilt i gräset och äta hembakta kakor. Hänga tvätt utomhus, SOM jag saknat det.

Jag drömmer fortfarande om ett hönshus. Och eftersom vi har lite skog på baksidan så finns absolut möjligheten. Det är ju fler här i Madängsholm som har höns trots att det är ett samhälle. Tänk att få gå ut om mornarna, mata sina små hönor och plocka färska ägg i vackra färger.

Om ni har erfarenhet av ha höns trots att ni inte bor på landet får ni gärna komma med tips och råd!! 🐓

Ja, längtan. Den vaknar i samma takt som naturen. Varje år!

Konstiga cravings?

Man har ju hört många gravida som blivit sugna på så sjuka grejer. Lera, jord, asfalt osv. Jag läste att det finns forskning som visar att det beror på att kroppen lider brist på något/några näringsämnen och det låter absolut logiskt. Det gör det inte mindre jobbigt att gå runt och vilja äta helt orimliga grejer, som betong eller…plast.

Själv har jag haft likadant med alla barn: isbitar. Från och med vecka 25 och fram till barnet föds. Jag vill borsta tänderna HÅRT med stark tandkräm. Sen fyller jag upp ett glas med iskallt vatten. Lägger i isbitar direkt så de spricker lite. Sen… äter jag upp dom. Vill gärna bita av där de redan spruckit. Det är kallt, hårt, knastrigt och det GODASTE jag vet just nu. Finns det inte is i frysen blir jag galen. Åhh jag blir sugen bara jag skriver om det 😬 Just att tugga på is kan höra ihop med brist på B12!

Sen är det dofter. Doften av källare och garage, gärna bensin. Jag vill liksom ÄTA doften. Men det går ju inte. Så jag får andas in det så djupt jag kan (inte bensin alltså, men när jag går ner i källaren). Detta fattar jag INTE var det kommer ifrån? Så jävla ologiskt?!

Har ni haft någon konstig craving?

Detta är min personlighet

Jag älskar personlighetstester och allt som på något sätt kan förklara mig själv eh, för mig själv. Det finns en sort som heter Myer Briggs Type indicator, som är ett av världens mest använda, som går ut på att det finns 16 olika personlighetstyper.

Syftet är en djupare självkännedom och att kunna arbeta med sina styrkor och svagheter. Alltid när jag gör den här typen av tester slutar det på samma sätt: en kreativ drömmare som lever på känsla.

Iallafall, jag fick fick personlighetstypen INFP-T, vilket betyder Turbulent Mediator (Introverted, Intuitiv, Feeling, Perceiving. T= Turbulent).

Det är intressant att läsa mer ingående vad det innebär, för helt ärligt, det var som att det var skrivet om mig helt och hållet: hatar kallprat, går på känsla snarare än förnuft, behöver ensamtid, svårt att reglera sina känslor, gråter ganska mycket, ogillar att misslyckas, fantiserar och drömmer.

Den här typen av person är ofta kreativa, alltså poeter, skådespelare, författare, fotografer eller konstnärer. Jag hamnar tydligen i samma kategori som både Tolkien och Shakespeare, så det är väl bara att börja skriva på den där boken antar jag 😂

Vill ni göra testet, tryck på länken här nedanför:

https://www.16personalities.com/sv/gratis-personlighetstest

Vi har köpt ett hus!

Äntligen. Som vi letat. Läst besiktningsprotokoll, kollat husannonser, vridit och vänt, sökt lånelöften. Funderat på vart vi ska ta vägen. Landet, stan, ny kommun?

Så. Vann vi budgivningen på det PERFEKTA huset för oss. Bara en gata bort från där vi bor nu. I Madängsholm. Barnen slipper byta skola, och vi trivs bra här i lugna samhället. Som uppvuxen här känns det kul att stanna.

Livet i trång lägenhet är snart över. Nu väntar återigen trädgårdsliv, studsmattehopp och sommarkvällar på altanen. Vi har ett VÄXTHUS! Förstår ni? Jag ska odla jordgubbar, smultron, kryddor och sallad.

Lite skog, lagom stor gräsmatta, oändliga möjligheter. Huset är perfekt för oss. Enplan, med källare. 70-tal med originaltapet i tvättstugan och härliga ekgolv. Panoramafönster i vardagsrummet. Garage.

Vi hinner flytta innan bebisen kommer och får uppleva våren på ett nytt ställe 😍 Nu väntar några veckors packande, rensande och sen: utomhusliv! 🤩