Jag vill bara röka!

Ja. Det är sant. Jag rökte i många år innan jag blev gravid 2012. Slutade direkt utan några egentliga problem. Hållt upp under graviditeter och amning men börjat röka igen mellan barnen. Nu är jag varken gravid eller ammar och trots att jag inte rökt på tre år så är jag SÅ RÖKSUGEN. Det blir bara värre. Denna gången vill jag verkligen inte börja igen men det känns så svårt?

Det låter ju superkonstigt, jag vet ju att det är farligt, dyrt, dumt bla bla allt det där, men det är som att min hjärna inte bryr sig det minsta. Den vill ha cigg och den vill ha det nu! Är det detta som kallas berondehjärna?

Det värsta är ju att jag inte alls tycker att det är äckligt. Jag skäms över att säga det men jag älskar att röka. Det är liksom en sån där favoritgrej som vid vissa tillfällen bara är så gott. Tillfredsställande. En kall vinterkväll. En vårdag i solväggen. Efter att svalkande sommarbad.

Överallt ser jag folk som röker, jag andas in röklukt och så fort jag ska handla vill min hjärna att jag ska köpa ett paket mentolcigg. Jag kan väl inte vara ensam om detta? Eller?

Just nu känns det som att det kommer vara omöjligt att stå emot i längden. Ni som vart rökfria länge, är ni fortfarande röksugna? Hur står ni emot? Jag vet att för vissa beroendepersoner (och jag är en solklar sådan!) så är det en livslånga kamp att sluta med vad man nu varit beroende av. Och nu är står liksom ingeting i vägen. Ingen graviditet. Inget ammande. Min kropp är min endast liksom. Förstår ni?

Jag vill verkligen inte uppmuntra till rökning, det vill jag förtydliga, men detta känns verkligen jobbigt! Hur gör man?

Mitt recept på Sheperds Pie!

En klassisk rätt som egentligen lagas med lammfärs, och jag åt den ett par gånger på Irland. Det var den första maträtt jag bjöd Rasmus på i min lilla etta på Dyckertsgatan, och det är bara så gott! Jag har gjort den så att den smakar så likt de jag åt i Dublin och detta blev super.

Mos

  • 6 stora potatisar (mjölig sort)
  • 50 gram smör
  • 0,5 dl grädde
  • 50 gram riven cheddar
  • 1 äggula
  • 2 msk hackad färsk persilja
  • Salt och peppar efter smak

Köttfärsröra

  • Smör och olivolja att steka i
  • 600 gram färs (lammfärs/nötfärs/blandfärs/fläskfärs), jag använde blandfärs
  • 1 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 2 morötter
  • 1 dl ärtor (jag använde frysta)
  • 3 msk tomatpuré
  • 3 msk worcestersås
  • 0,5 dl rött vin
  • 2 tsk torkad rosmarin
  • 2 msk hackad färsk persilja
  • 1 dl vatten
  • Salt och peppar efter smak

Gör såhär: Skala potatisen och skär i mindre bitar. Lägg i kastrull, täck med vatten, salta och ställ åt sidan. Hacka lök och vitlök fint. Skär morötterna i små kuber.

Fräs lök och vitlök mjuka i smör och olivolja i ett par minuter på medelvärme, salta, och tillsätt sedan morötterna och fräs ett par minuter till. Lägg i tomatpurén, stek någon minut och ha sedan i färsen. Höj värmen, den ska stekas ganska ordentligt. Salta och peppra! Ha sedan i rosmarin, persilja, worcestersås, vin, vatten och ärtor och låt koka upp. Smaka av hela tiden om det behöver kryddas mer, den ska smaka mycket. Sänk värmen och låt puttra medan du tillagar potatisen. Nu kan du sätta på ugnen.

Koka upp potatisen, och låt koka till mjuk, ungefär 15-20 minuter beroende på hur smått man skurit den. Häll sedan av vattnet, lägg i smör och grädde och mosa med potatisstöt eller visp. Salta, peppra, ha i persilja, äggulan och osten och mosa det fluffigt och jämnt.

Häll köttfärssåsen i botten på en ugnsform. Klicka ut moset ovanpå och bred ut till ett jämnt lager med en sked. Tillaga på 175 grader i mitten av ugnen tills moset fått en gyllenbrun färg, ca 20 minuter.

Servera med en krispig sallad!

Veckans mat lovar mycket persilja!

Ännu en ny vecka. Egentligen började den igår men då jobbade vi sent och inget annat än det nödvändigaste hanns med. Nu är jag ledig ett par dagar och då ska jag veckohandla och städa. Igår satt jag och planerade veckans mat och ser fram emot mycket goda smaker och mycket persilja! En del baseras på saker vi redan har hemma. Här har ni veckans lista:

Ha en fin vecka!

Veckans mat och stort tack!

Jag har fått så fin respons på mina två senaste inlägg om matångest. Tack till alla som läst och hört av sig. Verkligen ett viktigt ämne att prata om som berör många. Personligen har jag inga större problem med att vara öppen med saker som tycks svåra att prata om, jag kan skriva om det mesta utan att känna att jag delar med mig av för mycket, men vi är alla olika och har olika gränser.

De senaste dagarna har jag mer och mer känt en frihetskänsla. Vaknat och känt att, wow får äta vad jag vill till frukost. Jag är inte begränsad till ägg och bacon, utan är jag sugen på amerikanska pannkakor med lönnsirap så kommer jag äta det. Jag försker också att alla dagar faktiskt ÄTA frukost, för det har jag hoppat över många många gånger. Favoriten just nu är limpmackor stekta i massa smör med stekt lök och stekta ägg med lös gula. Mmums! Barnen älskar det också.

Jag har känt en annan typ av glädje i att planera veckans mat, och valt endast sånt som jag faktiskt är sugen på och inte mat som är ”tillåten”. Så här kommer veckans matsedel, hoppas ni finner den insirerande. Jag har en stor förkärlek till smör och vitlök, och det kanske märks. ALL mat blir godare av smör och vitlök.

  • Thailändskt stekt ris med kyckling. Jag använder morot, pak choi, salladslök, lime, vitlök, ljus soja och fisksås som smaksättare. Detta var en stor favorit när vi var i Thailand och det går ändå att få relativt likt smakmässigt här hemma.
  • Pasta med pesto och kyckling
  • Stekt karré, krossad potatis i ugn med smör och vitlök, beasås (pulvervarianten, för den har jag alltid tyckt varit godast och nu tänker jag äta den, pulver eller ej!).
  • Helstekt kyckling med vitlök och citron, ugnsrostade rotfrukter, sås baserat på stekskyn och grädde.
  • Broccolisoppa, hembakt bröd
  • Pasta med gräddig laxsås

Tack för mig!

När maten blir farlig

Tack för responsen på mitt förra inlägg. Jag vet att vi är många som lider av samma tankar och ångest kring maten och kroppen. Det är inte så konstigt när vi bombarderas av artiklar och inlägg om hur vi snabbt tappar 5 kg/får platt mage/vältränad rumpa. Instagram är fullt av bilder på tjejer med magrutor och rekordlåg fettprocent.

Samma dag jag publicerade mitt förra inlägg åkte Rasmus och köpte semlor till hela familjen. Tio minuter efter att semlan var uppäten hade Skövde Tidning samt Västgöta-bladet skrivit om hur mycket man behövde springa för att inte gå upp i vikt ”om man ätit en semla för mycket”. Vi var flera som kommenterade och de valde att ta bort artikeln (win!). Det går alltså göra skillnad.

För mig har det egentligen inte bara haft att göra med vikt att maten blivit svår. Jag har under många års tid grottat ner mig i hur olika mat påverkar kroppen. Hormoner och blodsocker framförallt. Fler och fler livsmedel skulle uteslutas. Socker, kolhydrater, sädesslag, gluten, gröna blad, nötter, frön, tomater, mejerier, tillsatser. Köttet skulle vara gräsbetat, närproducerat, ekologiskt. Halv/helfabrikat blev lika med döden och har ätits under stor ångest och med rädslan att bli sjuk. Allt skulle vara hemlagat, från grunden, gjort på rena råvaror. Njutningen och glädjen med mat har försvunnit mer och mer och det dåliga samvetet vuxit. När jag ätit något ”dåligt” har jag endast kunnat tänka på skadan jag gjort på min kropp utan att förstå att det varit mina tankar som varit den verkliga faran i det här fallet.

Denna typen av mat har varit extra svår. Fryspommes, färdigpanerad fisk, sås som inte är hemlagad.

Det pratas om hälsa överallt, vi blir överösta av råd om vad vi ska äta och inte äta för att vara friska. Men när detta resulterar i ångest blir det aldrig postitivt. Det är inte värt det.

Sen är vi olika såklart. Det är inte alla som tränar och äter ”bra” som drabbas av ätstörda tankar. Men jag har insett att jag gjort det och nu krävs en förändring.

Kram på er