Pausar sociala medier

Den sista tiden har jag inte mått så bra. En del av min ångest är tillbaka, jag blir lätt stressad, gråter mycket och det mesta känns motigt och svårt. Jag är verkligen inte den mamman jag vill vara och som mina barn behöver. Helst av allt vill jag bara vila och känner rädsla inför mycket av utmaningarna i vardagen.

Fortsätt läsa Pausar sociala medier

Att känna lusten att skriva

Det har gått två dagar sedan jag fyllde 30 år. Ända sedan jag var liten har att läsa och skriva varit mina stora intressen. När jag kände mig ensam kunde jag öppna en av mina favoritböcker och känna gemenskap med karaktärerna. Böckerna gav mig tröst om jag var ledsen och om jag drabbades av hemlängtan långt borta gav de mig en känsla av trygghet och värme. Jag har ofta läst samma bok om och om igen, och ju fler gånger jag läst en bok ju mer trygghet har den gett mig. Som att krypa ner i sin varma gosiga säng efter en tuff dag. Hjärnan har fått vila i orden och meningarna den läst så många gånger tidigare. Som på autopilot.

Fortsätt läsa Att känna lusten att skriva

Varför en vlogg?

I fredags la jag ut en allra första (och väldigt basic) vlogg på en youtubekanal jag startade upp. Varför kanske ni undrar?

Alltså barnen älskar att kolla på andra barnfamiljers vloggar och jag frågade om de ville spela in lite här hemma. Svaret var JA! Jag filmade lite, satte ihop en film, och la ut (ni hittar vloggen genom att klicka på bilden nedan). Jag har aldrig arbetat med redigeringsprogram alls, har mycket att lära, men det var superroligt även om det blev oerhört amatörmässigt. Jag använde mig av iMovie som finns på min telefon och det var ganska enkelt att lära sig.

Jag har beställd hem ett stativ till telefonen för 99 kr från Clas Ohlson (länk HÄR) att använda när jag filmar för att få bättre kvalité. Jag vet inte om jag kommer lägga upp allt jag sätter ihop, det får visa sig. Men jag vet att det finns väldigt mycket roligt att göra tillsammans med barnen som kan vara kul att ha på film bara för oss själva. Så, detta är ett roligt projekt mellan mig och barnen och vi har fler idéer till filmer.

Det är också ett sätt för mig att bli lite mer kreativ, både i vardagen och med barnen. Jag får använda hjärnan lite och barnen får hitta på skojiga saker. Win-win!

Jag är ett underverk

Trötthet. En del av livet jag önskade få slippa. De som säger att det bara är de första minibebismånaderna som är sömnlösa kan ju bara liksom… scchh, tyst på er. För det är FEL. Ettåringar kan också vakna tio gånger per natt. Jag lovar. Varje natt. Sedan typ alltid. 

Många gånger känns det lönlöst att ens gå och lägga sig för vanmakten man känner när man blir väckt precis när huvudet börjat slumra är fruktansvärd. Om och om igen. Bristen på djupsömn är total. Hur kan man ens överleva?  Hur kan min hjärna fungera? Det borde inte vara möjligt. Speciellt som det inte finns tillgång till normalt kaffe här. Jag känner mig som att jag är ett medicinskt underverk. Som ens kan föra ett samtal.  

Snälla säg att det går över. Snart. Väldigt snart. För om tre veckor börjar jag jobba och då kan det vara bra att kunna ta in ny information, att inte somna under arbetstid och inte vara en spillra av mitt gamla jag. Jag vill gärna minnas mina kollegors namn, det vore trevligt efter 15 månader borta. 

Ni människor som kan välja att sova när ni vill, som inte har en tiokilos bulldeg som snurrar, pruttar, gnäller, och ammar nätterna igenom, ni har ingen rätt att ens uttala ordet ”trött”. Det borde vara olagligt. Straffbart! Ingenting provocerar småbarnsföräldrar mer än folk utan barn som klagar på trötthet pga Netflix-maraton, fest eller andra saker som har med frivillig sömnbrist att göra. 

Maja i skitful hatt, som jag förmodligen köpte av ren hämnd

När vi kommer hem ska projekt Sluta Nattamma påbörjas. Jag gissar att våra grannar inte kommer älska det.