Alltid någon som gråter

Måndagar. Jag ÄLSKAR dem! Förstår verkligen inte dess oförtjänt dåliga rykte. Varje måndag är för mig lite som årets första dag. En känsla av möjligheter och planering infinner sig. Jag veckohandlar mat, skriver veckans Att göra-lista, ett litet pirr av förväntan i magen av något som jag inte kan beskriva. Som att få en ny chans till…något. Konstigt egentligen eftersom varje vecka i princip ser likadan ut, ingenting nytt BRUKAR ju hända, men det är en härlig känsla.

Nu kom vi precis från stan där vi handlat veckans mat. För en gångs skull grät ingen av de två barnen (eller jag!) som var med och det blev bara lite bråk om en Frost-tidning vid självscanningen. Ovanligt smidig handling som genomfördes utan svårt tryck över bröstet. Vem vet var denna dagen kan sluta nu liksom!

Vi hade redan en del hemma, men en stor komplettering blev det. Jag brukar utgå från veckans erbjudanden eller kort datum-pris på kött när jag veckohandlar, och väljer maträtter utefter det. Jag HATAR när jag inte vet vad jag ska laga för mat och jag måste verkligen ha en matlista varje vecka. Den följs inte alltid till 100%, ibland tar suget efter något annat över, men i stort sett blir det vad jag planerat. På fredagar åker vi och handlar typ chips och något extra vi är sugna på till helgen, som tacostillbehör eller för att göra egen pizza.

Jag tycker själv det är roligt att inspireras av andras mat för att få nya idéer och jag tänkte införa veckans matsedel här på bloggen. Det kan ju alltid vara till glädje för någon. Jag försöker välja saker jag vet att iallafall någon av dem gillar, men jag vet egentligen inte ens varför jag försöker. Varje måltid är det gråt och klagan om att de minsann INTE GILLAR SÅS/PASTA/RIS/KÖTT/FISK, och detta kan ändras från dag till dag, det är OMÖJLIGT att göra rätt! Lägg då till att de är tre stycken, med olika smak. Som sagt: OMÖJLIG UPPGIFT att lyckas med. Hade de fått välja hade de ätit färdiga köttbullar och pasta tre gånger om dagen, sju dagar i veckan. Kan säga att det inte direkt är några ljuva, harmoniska middagar hos oss just nu.

Iallafall, här är veckans lista!

  • Kasslergratäng med curry och banan. Serveras med jasminris.
  • Korvstroganoff med paprika och creme fraise. Serveras med pasta och kokt broccoli.
  • Fläskkotletter, gräddsås. Serveras med kokt potatis och morot.
  • Skinkstek i ugn, gräddsås. Serveras med ugnsstekta rotfrukter.
  • Fisksoppa med vit fisk, potatis, morot, citron och grädde.
  • Tacos

Ni som läser får gärna kommentera om det är något speciellt ni vill att jag ska skriva om. Det kommer framöver lite mer om livskris, tro och frustration över livet i stort.

TJA!

En ny vardag

Ja här har det inte blivit skrivet något på länge. Jag hade velat vara en sådan som uppdaterar bloggen varje dag, eller iallafall varje vecka, men många gånger blir den sovande. Jag har egentligen tusen saker jag SKULLE kunna skriva om, men en vardag med dessa småbarn jag har välsignats med tar den mesta kraften och tiden. Dock så får jag notiser om att min besöksstatistik BLOMSTRAR, kul att många läser trots att jag uppdaterar dåligt. Jag ska försöka komma igång att skriva mer.

Fram tills nu har jag varit föräldraledig, med undantag för lite extrajobb. Det har inte varit lätt, eller förlåt, det har varit skitjobbigt i perioder. Nu har vi tagit beslutet att jag behöver ut och jobba mer, så Algot har alltså skolats in på förskola. Helst hade jag velat ha honom hemma ett år till men mitt psyke säger nej. Det har gått förvånansvärt bra. ändå, att skola in alltså. Denna veckan har jag inget jobb utan de ska gå femton timmar för att komma in i rutinen, och jag är alltså ensam hemma. Jag har den senaste timmen dammsugit nerevåningen och skurat badrummet. Med tandborste (jo jag lovar). Jag har ätit omelett och kollat youtube.

Så ja, en ny vardag väntar. Med lite mer förskola, fritids och jobb. Det känns skönt faktiskt. Jag älskar att jobba, det ger mig så mycket energi. Hemma blir jag lätt passiv och trött, har svårt att hitta på roliga saker när vädret är trist, ser bara allt som behöver städas och renoveras och får panik över det. Jag får se till att återuppta mina promenader. I söndags gick jag ringleden medan äldsta sonen hade gympaträning, en snabb promenad med hög musik i öronen! Det finns så mycket vackera platser i Tidaholm ändå.

14b51504-fe2d-4c44-908e-74d543a0bda2
Ån Tidan som rinner genom staden.

För övrigt ser jag fram emot våren, ljuset och att denna mörka, trista vintern ska vara över. Barnen är så ledsna att det inte varit någon snö, och vi med. Snart börjar min favorittid på året! Hurra!

Jag är vid liv

En trötthet bortom det vanliga. Det befinner jag mig i för tillfället. Saker som jag ofta gör utan någon särskilld ansträngning känns just nu som oöverstigliga. Jag behöver veckohandla tillexempel, men jag vet inte om min hjärna kan fungera såpass att jag får ihop det vi behöver. Kan hända att jag kommer hem med julmust och pepparkakor istället för typ…blöjor. Jag brukar handla för hela veckan, planera alla middagar, ta upp kött ur frysen i tid. Den nivån är långt borta. Att det ens finns mjölk hemma är Rasmus förtjänst, som kom ihåg att köpa sent igårkväll efter träning. Tanken på att jag behöver dammsuga gör mig på riktigt illamående. Det går bara inte. Inte idag. Jag håller på att somna stående liksom.

Jag tror det är mörkret och den totala bristen på solsken som gör mig knäpp. När visade sig solen sist? Minns ni det? Jag har ingen aning. Jag saknar den. Hela världen känns grå och blöt, som en äcklig gammal disktrasa.

En annan grej kan vara att jag den sista veckan legat uppe alldeles för länge på kvällarna och läst böcker. Jag har hamnat i ett flow, jag vill bara läsa läsa läsa. Saknat det enormt de senaste åren. Är glad att barnen ändå somnar i rätt bra tid på kvällarna att det hinns med både att både se en serie tillsammans OCH läsa vid läggdags. Ibland kan jag känna att det kan vara okej att offra sömn för något annat, som kan ge en energi på annat sätt. Inte bara vara mamma, diska, laga mat, lägga barn och sova.

Äsch, detta blev ju flummigt. Jaja, jag är trött, nu vet ni det. Jag minns knappt hur det är att vara pigg, så kan vi säga. Jag lever inte, jag är vid liv. En skillnad där.

Nu ska jag handla och sen ta Algot till tandläkaren innan två barn till ska hämtas och tas hand om, typ få något att äta, kanske se en film. Jag har iallafall hunnit med min underbara morgonpromenad som jag älskar.

På återhörande.

 

Lär känna mig- 14 frågor och svar

Vem är du? Jag heter Natalie Ragnarsson, är 30 år och bor i Tidaholm.

Familj? Gift med Rasmus och vi har tre barn; Valdemar 6 år, Maja 4 år och Algot som fyller två år nu.

Vad har du gjort idag? Gick upp 6.30 och hjälpte Valdemar att bli färdig till skolan. 7.10 gick vi ut till skolbussen. Efter det har jag krånglat med dator och telefon, försökt föra över bilder som inte vill fungera. Ätit äggfrukost och skrivit detta inlägg!

Vilken är din favoritårstid? Vår och höst. Våren för att det känns som att livet återvänder, både i mig själv och i världen omkring mig. Hösten för att jag då ofta har panik på sommarens värme som får mig att känns mig instängd i mig själv. Hösten gör att jag kan andas och känner mig lätt och fri. Tycker överlag att sommar är sjukt överskattad (för varmt och noll rutiner)  och vintern är för lång och mörk.

IMG_3555

Chips eller godis? Chips! Estrellas grill- eller dillchips alla dagar i veckan (eller alltså, jag äter det inte alla dagar iveckan, men ni fattar). Jag skulle vilja räkna ut hur många kilo chips jag ätit under min livstid. Eller kanske inte förresten…

Vad gör du när ingen ser? Barnen är ju alltid runt mig så de ser och hör ALLT jag gör. Men jag sjunger och dansar. Med inlevelse. SÅ imponerad av mig själv ibland, jag är grym.

Vad är din favoritmat? Potatis, kött och en god sås. Går att variera i oändlighet och är alltid gott. Men mer preciserat: Kokt potatis, stekt fläskkarré och en gräddig sås gjord på stekskyn.

Favoritbok? Bibeln såklart! Den bok jag skulle rekommenadera alla att läsa! Men när det gäller skönlitteratur så älskar jag svenska kriminalromaner, speciellt Camilla Läckbergs böcker. ÄLSKAR även Johan Theorins böcker om Allvaret som utspelar sig på Öland. Svenska böcker har ofta en känslig ton som tilltalar mig, svårt att sätta fingret på.

Vad vill du jobba med? Min största dröm är att bli författare. Jag skulle vilja leva på mitt skrivande och drömmer just nu om att skriva en bok. All form av media egentligen tycker jag är intressant, speciellt youtube som just nu exploderar av möjligheter. Är inne igen på att starta upp min youtube-kanal som jag trevade med i början av förra året. Kanske lite annan inriktning, vi får se. Mitt huvud är sprängfyllt av idéer om både det ena och andra just nu. Det är ju vad jag drömmer om, det jag skulle tycka var absolut roligast att ha som yrke.

Vem är din idol?  Jesus. Såklart! Alltid nummer ett! Annars är det återigen Camilla Läckberg. Sjukt imponerad av hennes historia. Hon har verkligen börjat på noll och arbetat sig upp, många gånger ensam, med småbarn och allt. Om ni inte satt er in i hennes författarresa, gör det, kolla gärna på hennes avsnitt av Stjärnorna på Slottet.

Vad lyssnar du på nu? Poddar. Älskar poddar. Just nu är favoriterna Momsplaining med Knivlisa och hejhejvardag- Lousie. Väldigt underhållande för mig som småbarnsmamma, jag skrattar HÖGT! Jag lyssnar även på en äldre podd med Denise Rudberg och Mikaela Bley (författare) som heter Första Glaset. Podden är från 2018, men den funkar absolut att lyssna på fortfarande. jag är så sugen på att läsa deras böcker.

Morgon- eller kvällsmänniska? Trots att jag HATAR att gå upp när klockan ringer så älskar jag de första tidiga timmarna på dagen. Alla timmar innan lunch är mina absolut mest produktiva. Att gå ut i kylig luft vid 7 på morgonen kan vara bland det bästa jag vet! På kvällen är jag oftast så trött och bara ränner runt och flyttar på saker känns det som. Panikstädar för jag hatar att vakna till stök.

Vad ångrar du mest? Mitt största ånger är solklart att jag valde fel gymnasieprogram av fel anledning. Jag kom in på Mediaprogrammet i Skövde, jag var väldigt intresserad av radio just då, men även att skriva som alltid varit mitt stora intresse. MEN! Jag valde att gå Barn- och Fritid för att en av mina kompisar skulle gå där och det kändes tryggare. Rädslan att börja ett gymnasie i en annan stad, i en klass där jag inte kände någon, tog överhanden. Ångrade mig direkt ska jag säga och typ pratade mig igenom lektionerna i gymnasiet pga totalt ointresse. Jag kan typ gråta över detta än idag, för det har ju påverkat resten av mitt liv.

Vad gör du för att må bra? Just nu jobbar jag mycket med att vara snäll mot mig själv. Jag sliter med en del matångest som inte är nyttig och kämpar varje dag med att INTE begränsa mig själv utan att njuta av både mat och matlagning. Sen har jag börjat att ta längre promenader när jag lämnat Maja på förskolan, vilket är tre dagar i veckan. Med Algot i vagnen går jag utmed Tidan och ut på grusvägar, bort från människor och andas in den stillhet som finns där. Jag älskar att gå ensam, ibland i tystnad, ibland med podd i hörlurarna. Det ger mig MASSA energi och ren livsglädje. Att gå till kyrkan och lyssna på lovsång, be och träffa goda vänner som delar min tro är också något som får mig att må riktigt bra.

Det var lite om mig, är det något annat ni skulle vilja fråga mig om? Kommentera gärna i så fall.

Att sätta regler för våra barn

För ett par dagar sedan lyssnade jag på en podd och en intervju med Katrin Zytomierska. Hon är ju rätt kontroversiell och det finns mycket jag inte håller med henne i. Men det var ett ämne hon gick in i där jag kände att det kunde varit mina egna ord.

Hon berättade om ett föräldramöte hon varit med på där vissa av föräldrarna i klassen klagade för att de inte hade kontroll på vad deras barn gjorde på telefonen och datorn, och att det blev så mycket tjafs angående vilka spel de fick använda sig av osv. Detta var barn i 8-årsåldern och föräldrarna ifråga hade svårt att gå in i en konflikt med sina egna barn och lät de göra lite som de ville.

Katrin förklarade sina egna regler och tyckte det var självklart att de är vi som föräldrar som bestämmer hur mycket våra barn använder skärmar och vad som tillåts att göra med dessa. Hennes barn har inte sociala medier och får inte spela några typer av våldsspel. Hon blev chockad av de andras mjäkighet och att barnen bestämde, inte tvärtom.

Detta är precis hur vi resonerar hemma. Våra barn har inte tillgång till telefon eller dator. Vi har en surfplatta till dem, men den används sällan. De kollar på barnprogram och youtube men vi har fjärrkontrollen och bestämmer HELT vad som visas här hemma.

Det tjatades ett tag om Fortnite ”för alla andra får ju”, men det är ett solklart nej för oss. Det är 12-årsgräns, och det av en anledning. Våra barn kan inte hantera våldsamma program eller spel, det speglas direkt i deras lek och språk. Nu vet de vad som gäller och det tas inte ens upp längre, det är liksom en icke-fråga numer. Vi har ett Nintendo Wii och spelar Super Mario och sportspel. De tycker det är jättekul, vi kan göra det tillsammans, win-win för alla inblandade.

Just att många anser det vara svårt att sätta gränser för vad deras barn får eller inte får göra förstår jag inte. Vi har våra regler, och det är vad som gäller i vår familj. Barnen bestämmer inte, det gör vi. De finner sig ofta snabbt i vad som gäller, så länge vi håller fast vid vad vi bestämt. Jag vet inte om jag låter högfärdig, det är inte meningen i så fall, men varför tycker många föräldrar att det är svårt att bestämma över sina barn och sitt hem? Varför fattas beslut utefter vad andra får göra?

Samma sak gäller Halloween, som ÄNTLIGEN är över. Vi som kristna föräldrar tar helt avstånd från detta. Vi klär inte ut oss, vi pyntar inte, vi går inte bus eller godis. Visst, barnen har ifrågasatt, och vi förklarar för dem varför denna ”högtid” inte firas här hemma. Såklart att det blir tjatigt ett par veckor när ”alla andra gööööör”, det är på alla barnprogram och i alla höstlovsaktiviteter. Men har de lidit? Nej, verkligen inte. Vi har gjort annat skoj. Har de känt sig utanför? Kanske. Men som kristna kommer vi alltid att vara lite utanför resten av samhället. Många ser oss som konstiga, vi gör vissa saker annorlunda här hemma. Måste det vara dåligt? Det tror jag verkligen inte. Vårt jobb som föräldrar är att stärka våra barn, lära dem att stå upp för det de tror på, att inte bara följa med strömmen. Allt som ses som kul är inte bra för oss. Tyvärr. Och då måste vi som föräldrar vara förebilder i en del situationer.

nohalloween

Lite flummigt inlägg kanske, men hur tänker ni kring detta? Hur sätter ni regler i er familj? Ju äldre barnen blir blir detta mer aktuellt känner jag!

Guds frid!