Lär känna mig- 14 frågor och svar

Vem är du? Jag heter Natalie Ragnarsson, är 30 år och bor i Tidaholm.

Familj? Gift med Rasmus och vi har tre barn; Valdemar 6 år, Maja 4 år och Algot som fyller två år nu.

Vad har du gjort idag? Gick upp 6.30 och hjälpte Valdemar att bli färdig till skolan. 7.10 gick vi ut till skolbussen. Efter det har jag krånglat med dator och telefon, försökt föra över bilder som inte vill fungera. Ätit äggfrukost och skrivit detta inlägg!

Vilken är din favoritårstid? Vår och höst. Våren för att det känns som att livet återvänder, både i mig själv och i världen omkring mig. Hösten för att jag då ofta har panik på sommarens värme som får mig att känns mig instängd i mig själv. Hösten gör att jag kan andas och känner mig lätt och fri. Tycker överlag att sommar är sjukt överskattad (för varmt och noll rutiner)  och vintern är för lång och mörk.

IMG_3555

Chips eller godis? Chips! Estrellas grill- eller dillchips alla dagar i veckan (eller alltså, jag äter det inte alla dagar iveckan, men ni fattar). Jag skulle vilja räkna ut hur många kilo chips jag ätit under min livstid. Eller kanske inte förresten…

Vad gör du när ingen ser? Barnen är ju alltid runt mig så de ser och hör ALLT jag gör. Men jag sjunger och dansar. Med inlevelse. SÅ imponerad av mig själv ibland, jag är grym.

Vad är din favoritmat? Potatis, kött och en god sås. Går att variera i oändlighet och är alltid gott. Men mer preciserat: Kokt potatis, stekt fläskkarré och en gräddig sås gjord på stekskyn.

Favoritbok? Bibeln såklart! Den bok jag skulle rekommenadera alla att läsa! Men när det gäller skönlitteratur så älskar jag svenska kriminalromaner, speciellt Camilla Läckbergs böcker. ÄLSKAR även Johan Theorins böcker om Allvaret som utspelar sig på Öland. Svenska böcker har ofta en känslig ton som tilltalar mig, svårt att sätta fingret på.

Vad vill du jobba med? Min största dröm är att bli författare. Jag skulle vilja leva på mitt skrivande och drömmer just nu om att skriva en bok. All form av media egentligen tycker jag är intressant, speciellt youtube som just nu exploderar av möjligheter. Är inne igen på att starta upp min youtube-kanal som jag trevade med i början av förra året. Kanske lite annan inriktning, vi får se. Mitt huvud är sprängfyllt av idéer om både det ena och andra just nu. Det är ju vad jag drömmer om, det jag skulle tycka var absolut roligast att ha som yrke.

Vem är din idol?  Jesus. Såklart! Alltid nummer ett! Annars är det återigen Camilla Läckberg. Sjukt imponerad av hennes historia. Hon har verkligen börjat på noll och arbetat sig upp, många gånger ensam, med småbarn och allt. Om ni inte satt er in i hennes författarresa, gör det, kolla gärna på hennes avsnitt av Stjärnorna på Slottet.

Vad lyssnar du på nu? Poddar. Älskar poddar. Just nu är favoriterna Momsplaining med Knivlisa och hejhejvardag- Lousie. Väldigt underhållande för mig som småbarnsmamma, jag skrattar HÖGT! Jag lyssnar även på en äldre podd med Denise Rudberg och Mikaela Bley (författare) som heter Första Glaset. Podden är från 2018, men den funkar absolut att lyssna på fortfarande. jag är så sugen på att läsa deras böcker.

Morgon- eller kvällsmänniska? Trots att jag HATAR att gå upp när klockan ringer så älskar jag de första tidiga timmarna på dagen. Alla timmar innan lunch är mina absolut mest produktiva. Att gå ut i kylig luft vid 7 på morgonen kan vara bland det bästa jag vet! På kvällen är jag oftast så trött och bara ränner runt och flyttar på saker känns det som. Panikstädar för jag hatar att vakna till stök.

Vad ångrar du mest? Mitt största ånger är solklart att jag valde fel gymnasieprogram av fel anledning. Jag kom in på Mediaprogrammet i Skövde, jag var väldigt intresserad av radio just då, men även att skriva som alltid varit mitt stora intresse. MEN! Jag valde att gå Barn- och Fritid för att en av mina kompisar skulle gå där och det kändes tryggare. Rädslan att börja ett gymnasie i en annan stad, i en klass där jag inte kände någon, tog överhanden. Ångrade mig direkt ska jag säga och typ pratade mig igenom lektionerna i gymnasiet pga totalt ointresse. Jag kan typ gråta över detta än idag, för det har ju påverkat resten av mitt liv.

Vad gör du för att må bra? Just nu jobbar jag mycket med att vara snäll mot mig själv. Jag sliter med en del matångest som inte är nyttig och kämpar varje dag med att INTE begränsa mig själv utan att njuta av både mat och matlagning. Sen har jag börjat att ta längre promenader när jag lämnat Maja på förskolan, vilket är tre dagar i veckan. Med Algot i vagnen går jag utmed Tidan och ut på grusvägar, bort från människor och andas in den stillhet som finns där. Jag älskar att gå ensam, ibland i tystnad, ibland med podd i hörlurarna. Det ger mig MASSA energi och ren livsglädje. Att gå till kyrkan och lyssna på lovsång, be och träffa goda vänner som delar min tro är också något som får mig att må riktigt bra.

Det var lite om mig, är det något annat ni skulle vilja fråga mig om? Kommentera gärna i så fall.

Så blev jag fri från självhat

Ända sedan väldigt ung ålder har jag lidit av dålig självkänsla. Jag började skolan ett år tidigare än mina klasskompisar och har alltså varit yngre än de andra. Kunskapsmässigt gjorde det ingen skillnad, jag har alltid haft ett rätt bra läshuvud. Men att jag var yngre OCH en ganska kort och liten tjej har jag känt varit till min nackdel många gånger.

Jag vet inte om det bara satt i mitt huvud men jag hade alltid känslan av att inte nå upp till de andras nivå. Känslan av att vara mindre (och också mindre viktig) gjorde att jag var osäker på mig själv. Jag har alltid varit lilla Natalie, vars åsikter inte räknats. I alla fall har jag alltid trott det.

Att med denna dåliga självbild sedan leva ett liv med mycket fest, alkohol och allt vad det för med sig, gjorde inte saken bättre. För varje gång jag gjorde bort mig sjönk jag lägre i mina egna ögon. Jag sökte förtvivlat bekräftelse hos andra människor, trodde att det var vad andra tyckte om mig som räknades. Andras bild av mig blev min egen. Och tvärtom. Min egen bild av mig själv blev till slut vad andra såg. Runt, runt i en enda mörk gegga. Jag tappade all självrespekt och lät mig trampas på och utnyttjas.

kors

När jag sedan blev frälst och läste min Bibel gjorde jag en fantastisk upptäckt: det var inte vad andra tyckte om mig som avgjorde mitt värde. Det var inte ens vad jag SJÄLV tyckte om mig som var viktigt. Den som satte mitt värde var Gud. Han skapade mig, han kände mig redan i magen. Han har följt mig hela vägen, längtat efter att jag ska ta hans hand, och lita på Honom. Han förlät mig alla mina felsteg, tvättade mig ren från all den smuts jag dragit på mig genom åren och gjorde mig ny.

Hos Gud är jag trygg och oavsett vad jag själv eller andra tycker om mig älskar Han mig. I det kan jag vila och finna tröst.

”33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. 37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 8:33-39)

Behovet att vara privat

För en månad sen tog jag bort mina sociala medier. Anledningarna var många, och ju längre tiden gått ju fler insikter har jag fått om hur jag agerat på dessa.

Första spontana anledningen var att jag ville lägga min tid och ork på barnen och Rasmus. Njuta av våren, titta upp istället för att titta ner. Andas. Rent krasst så spenderade jag galet mycket tid på telefonen, jag snittade ca 3 timmar om dagen. Mestadels scrollande på instagram och facebook. Helt bortkastad tid. Jag konsumerade inte telefonen, den konsumerade mig. Den tog mitt fokus, min tid, min ork och gjorde mig till en sämre människa.

Fortsätt läsa Behovet att vara privat

Att komma nära Gud genom musiken

Musik. Vi har alla en relation till den. Den väcker minnen. Känslor. Skapar stämning. Den kan få oss att gråta. Eller att skratta. Den kan vara irriterande eller underbar.

Sedan jag blev frälst så lyssnar jag i princip endast på kristen musik. Den musik jag brukade tycka om känns plötsligt tom och intetsägande. En låt som förr väckte vissa känslor gör inte längre det. För när Gud kommer in i våra liv så blir Han viktigast. Det väcks en längtan inom oss att söka Honom. I allt. Vi blir en ny människa och dör bort från vårt gamla.

Fortsätt läsa Att komma nära Gud genom musiken

Små tacksamma stunder

En vecka har gått ungefär sedan jag tog bort både facebook och instagram från min telefon. Jag vänjer mig oerhört fort med att inte scrolla på telefonen och efter bara ett par dagar saknar jag det inte ens.

Jag gjorde ju detta för att få en chans att sakta ner. Att vara mer närvarande i mina barn. Att gå och lägga mig på kvällen utan att ligga och kolla telefonen i sängen. Det fungerar bra. HJärnan har ställt om och det är skönt att inte veta vad alla andra gör hela tiden. Jag har faktiskt inte en aning om vad som hänt den senaste veckan.

Vädret har varit fint och vi har varit ute mycket. Jag grävde mig ett grönsaksland, kanske dumt placerat där lupiner slagit rot. Lupiner må vara en fin blomma, men det är faktiskt en invasiv art som vi bör bekämpa på grund av att den tar över och slår ut våra andra viktiga växter.

IMG_2043.JPG
Algot i en hög av torkat gräs

Jag tog fram spade och hacka. Grävde upp rot efter rot. Blev smutsig, jordig och svettig. Algot satt och grävde med sina små bebishänder. Maja inspekterade maskar och frågade tusen frågor. Barnen har lekt. Valle har försökt lära mig parkour, med stark betoning på försökt. Jag kan på min höjd hjula och stå på händer. Men vi har haft roligt. Fikat. Pratat. Bråkat mindre och ätit mängder av våfflor.

Och jag funderar då. Hade vi gjort detta om jag haft chansen att sitta och kolla min telefon? Om den lockat och dragit istället? Om mitt fokus legat på att dela bilder på sociala medier snarare än på stunden där och då med barnen?

Jag vet inte. Men det hade säkerligen tagit bort en del av glädjen och tacksamheten de stunderna förde med sig. Mina tankar hade varit längre bort och irritationen större.

Hur tänker ni andra om detta? Känner ni att sociala medier stör och tar fokus från stunden?