Tar det aldrig slut?

Vi har ju som sagt magsjuka i huset. Ett barn sjuk hela torsdagen. Andra barnet började spy natten till lördag och fortsatte resten av dagen och natten till idag. Tredje barnet insjuknar igår (lördag) eftermiddag. Nu när barnen äntligen slutat spy verkar turen (eller ja, oturen) ha kommit till mig. Vi vädrar, skurar, tvättar, bäddar rent alla sängar, tvättar händer i all oändlighet, tömmer spyhinkar, tröstar och tar om hand. Det värsta med magsjuka är ju att man kan bli smittad igen med samma virus så man vill ju desinfektera hela huset. Hemskt är det!

Till något roligare. Kameran har kommit och jag testade den för första gången igår. Jag behöver nog utbilda mig lite för att lära mig alla funktioner och knep, men det är ändå så himla roligt. Så bra kvalitet på både bilder och video.

Jag ser fram emot att lära mig mer och gräva ner mig i fotandets värld! Så, stay tuned för mer av den varan. Har du tips på bra fotoredigeringsprogram så hojta till!

Jag har ju också tänkt att fortsätta med youtube och att vlogga. Vi har ju ingen linjär tv längre utan streamar allt och det blir mycket youtube, både för barn och vuxna. Jag tycker det är ett roligt sätt att följa folks liv, inspireras, roas eller tipsas om saker. Ofta är det unga väldigt kreativa människor, och det är ett helt nytt sätt att hålla på med media egentligen, som inte kräver någon som helst utbildning om man är villig att lära sig på egen hand.

Kollar ni på youtube? Vad ser ni helst i så fall? 😀

Kamera och magsjuka

Barnen har börjat på förskola och idag var tänkt att de skulle ätit frukost där då jag började tidigt. En halvtimma innan vi ska åka spyr ett av barnen och det var bara att stanna hemma. Skönt ändå att de inte hann iväg, men urtrist med alla dessa virus. Så tråkigt att vabba när jag äntligen kan jobba dagtid. Jobbigt för barnen (och oss) att vara sjuka också såklart.

Morgonen har jag istället ägnat mig åt att skura, vädra och tvätta. Det absolut värsta med magsjuka är inte sjukan i sig tycker jag, utan den mycket nervkittlande spänningen i väntan på om/när de andra barnen ska börja spy och isoleringen i flera dygn. Well, this too shall pass!

En roligare grej: Jag har äntligen möjlighet att investera i en bra kamera och jag kollar runt på en del olika varianter. Jag vill kunna ta bra foton men också filma på ett smidigt sätt. Jag har fortfarande tankar på att fortsätta med youtube och det är såklart roligare med en rejäl kamera så det blir kvalitet på det jag filmar. Är det någon som sitter på tips så kommentera gärna! Jag har hittat den jag tror jag kommer köra på, den är rätt dyr men verkar helt klart värd pengarna.

Den har fått bra i alla recensioner, men den kanske är för dyr för mig som oerfaren? Vad säger ni fotokunniga?

Alltid någon som gråter

Måndagar. Jag ÄLSKAR dem! Förstår verkligen inte dess oförtjänt dåliga rykte. Varje måndag är för mig lite som årets första dag. En känsla av möjligheter och planering infinner sig. Jag veckohandlar mat, skriver veckans Att göra-lista, ett litet pirr av förväntan i magen av något som jag inte kan beskriva. Som att få en ny chans till…något. Konstigt egentligen eftersom varje vecka i princip ser likadan ut, ingenting nytt BRUKAR ju hända, men det är en härlig känsla.

Nu kom vi precis från stan där vi handlat veckans mat. För en gångs skull grät ingen av de två barnen (eller jag!) som var med och det blev bara lite bråk om en Frost-tidning vid självscanningen. Ovanligt smidig handling som genomfördes utan svårt tryck över bröstet. Vem vet var denna dagen kan sluta nu liksom!

Vi hade redan en del hemma, men en stor komplettering blev det. Jag brukar utgå från veckans erbjudanden eller kort datum-pris på kött när jag veckohandlar, och väljer maträtter utefter det. Jag HATAR när jag inte vet vad jag ska laga för mat och jag måste verkligen ha en matlista varje vecka. Den följs inte alltid till 100%, ibland tar suget efter något annat över, men i stort sett blir det vad jag planerat. På fredagar åker vi och handlar typ chips och något extra vi är sugna på till helgen, som tacostillbehör eller för att göra egen pizza.

Jag tycker själv det är roligt att inspireras av andras mat för att få nya idéer och jag tänkte införa veckans matsedel här på bloggen. Det kan ju alltid vara till glädje för någon. Jag försöker välja saker jag vet att iallafall någon av dem gillar, men jag vet egentligen inte ens varför jag försöker. Varje måltid är det gråt och klagan om att de minsann INTE GILLAR SÅS/PASTA/RIS/KÖTT/FISK, och detta kan ändras från dag till dag, det är OMÖJLIGT att göra rätt! Lägg då till att de är tre stycken, med olika smak. Som sagt: OMÖJLIG UPPGIFT att lyckas med. Hade de fått välja hade de ätit färdiga köttbullar och pasta tre gånger om dagen, sju dagar i veckan. Kan säga att det inte direkt är några ljuva, harmoniska middagar hos oss just nu.

Iallafall, här är veckans lista!

  • Kasslergratäng med curry och banan. Serveras med jasminris.
  • Korvstroganoff med paprika och creme fraise. Serveras med pasta och kokt broccoli.
  • Fläskkotletter, gräddsås. Serveras med kokt potatis och morot.
  • Skinkstek i ugn, gräddsås. Serveras med ugnsstekta rotfrukter.
  • Fisksoppa med vit fisk, potatis, morot, citron och grädde.
  • Tacos

Ni som läser får gärna kommentera om det är något speciellt ni vill att jag ska skriva om. Det kommer framöver lite mer om livskris, tro och frustration över livet i stort.

TJA!

En ny vardag

Ja här har det inte blivit skrivet något på länge. Jag hade velat vara en sådan som uppdaterar bloggen varje dag, eller iallafall varje vecka, men många gånger blir den sovande. Jag har egentligen tusen saker jag SKULLE kunna skriva om, men en vardag med dessa småbarn jag har välsignats med tar den mesta kraften och tiden. Dock så får jag notiser om att min besöksstatistik BLOMSTRAR, kul att många läser trots att jag uppdaterar dåligt. Jag ska försöka komma igång att skriva mer.

Fram tills nu har jag varit föräldraledig, med undantag för lite extrajobb. Det har inte varit lätt, eller förlåt, det har varit skitjobbigt i perioder. Nu har vi tagit beslutet att jag behöver ut och jobba mer, så Algot har alltså skolats in på förskola. Helst hade jag velat ha honom hemma ett år till men mitt psyke säger nej. Det har gått förvånansvärt bra. ändå, att skola in alltså. Denna veckan har jag inget jobb utan de ska gå femton timmar för att komma in i rutinen, och jag är alltså ensam hemma. Jag har den senaste timmen dammsugit nerevåningen och skurat badrummet. Med tandborste (jo jag lovar). Jag har ätit omelett och kollat youtube.

Så ja, en ny vardag väntar. Med lite mer förskola, fritids och jobb. Det känns skönt faktiskt. Jag älskar att jobba, det ger mig så mycket energi. Hemma blir jag lätt passiv och trött, har svårt att hitta på roliga saker när vädret är trist, ser bara allt som behöver städas och renoveras och får panik över det. Jag får se till att återuppta mina promenader. I söndags gick jag ringleden medan äldsta sonen hade gympaträning, en snabb promenad med hög musik i öronen! Det finns så mycket vackera platser i Tidaholm ändå.

14b51504-fe2d-4c44-908e-74d543a0bda2
Ån Tidan som rinner genom staden.

För övrigt ser jag fram emot våren, ljuset och att denna mörka, trista vintern ska vara över. Barnen är så ledsna att det inte varit någon snö, och vi med. Snart börjar min favorittid på året! Hurra!

Jag är vid liv

En trötthet bortom det vanliga. Det befinner jag mig i för tillfället. Saker som jag ofta gör utan någon särskilld ansträngning känns just nu som oöverstigliga. Jag behöver veckohandla tillexempel, men jag vet inte om min hjärna kan fungera såpass att jag får ihop det vi behöver. Kan hända att jag kommer hem med julmust och pepparkakor istället för typ…blöjor. Jag brukar handla för hela veckan, planera alla middagar, ta upp kött ur frysen i tid. Den nivån är långt borta. Att det ens finns mjölk hemma är Rasmus förtjänst, som kom ihåg att köpa sent igårkväll efter träning. Tanken på att jag behöver dammsuga gör mig på riktigt illamående. Det går bara inte. Inte idag. Jag håller på att somna stående liksom.

Jag tror det är mörkret och den totala bristen på solsken som gör mig knäpp. När visade sig solen sist? Minns ni det? Jag har ingen aning. Jag saknar den. Hela världen känns grå och blöt, som en äcklig gammal disktrasa.

En annan grej kan vara att jag den sista veckan legat uppe alldeles för länge på kvällarna och läst böcker. Jag har hamnat i ett flow, jag vill bara läsa läsa läsa. Saknat det enormt de senaste åren. Är glad att barnen ändå somnar i rätt bra tid på kvällarna att det hinns med både att både se en serie tillsammans OCH läsa vid läggdags. Ibland kan jag känna att det kan vara okej att offra sömn för något annat, som kan ge en energi på annat sätt. Inte bara vara mamma, diska, laga mat, lägga barn och sova.

Äsch, detta blev ju flummigt. Jaja, jag är trött, nu vet ni det. Jag minns knappt hur det är att vara pigg, så kan vi säga. Jag lever inte, jag är vid liv. En skillnad där.

Nu ska jag handla och sen ta Algot till tandläkaren innan två barn till ska hämtas och tas hand om, typ få något att äta, kanske se en film. Jag har iallafall hunnit med min underbara morgonpromenad som jag älskar.

På återhörande.