Sörjer förlorade år- önskar att jag gjort annorlunda

Jag fyllde 33 år i förrgår. Det är ju…vuxet liksom. Åren tickar på. Och ju mer åren går desto mer gräver jag i mitt förflutna. Det är så mycket jag önskar jag gjort annorlunda, så många saker jag sörjer att det blev som det blev. Att jag inte hade kunskapen att göra på något annat sätt. För vem vet hur livet sett ut nu om man omprioriterat i sin ungdom?

Nej det ändrar såklart ingenting att älta. Men reflektion är bra. Det ger en lärdom och chansen att förändra. Och förändrat har jag gjort. Ganska så mycket.

Ler men mådde piss

Det jag sörjer mest är hur jag levde under min tonår och åren innan vi fick barn. Att jag aldrig såg ett samband med min livsstil och hur dåligt jag faktiskt mådde. År med ångest och depressioner. År jag känner nu att jag bara slösade bort. På skit helt ärligt. Som satte min självkänsla i botten. Jag liksom bara…följde med.

Sorgen över att jag inte såg ett samband mellan alkohol fredag+ lördag, cigaretter, skräpmat, avsaknaden av fysisk träning och vad allt det gjorde med mitt psykiska mående. Att umgås med människor som var rent skadliga för min självkänsla, och att inte ha verktygen för att säga nej och stopp.

Jag vet ju nu. Vad jag behöver för att må bra. Träningen är SÅ viktig och jag är så glad att jag upptäckte det. Minimalt med alkohol, koffein och nikotin. Frisk luft, natur. Sömn. Men jag kan ändå lite känna att det är försent. Jag får aldrig tillbaka de där åren, åren som hade kunnat sätta ribban för min framtid. Och jag vill visa mina barn en annan väg.

Men det finns fler saker som behövs: Jag står just nu och ska söka en egen adhd-utredning. Jag tycker inte det är något man behöver tala tyst om (om man inte vill såklart). Nej, man ska inte sätta diagnos på sig själv, men helt ärligt. Jag prickar in varenda liten grej när det kommer till just adhd och tjejer. Från tidig skolålder till nu när jag är vuxen. Det skulle kunna förklara så mycket. Att jag inte klarat skolan, mer än precis på gränsen. Hur jag drömt mig/sovit mig igenom högstadiet/gymnasiet/högskola. Allt eftersom jag inte kunnat hålla något som helst fokus, förutom på det jag tycker är superintressant. Detta har gjort att jag alltid känt mig så fruktansvärt korkad. Att jag måste vara dum som inte fattar det alla andra verkar förstå. Hur det inte hjälpt att bara plugga LITE TILL. Det gör inte underverk med ens självkänsla, det kan jag tala om.

Hur min hjärna sprutar tusentals idéer men ut kommer…typ ingenting. Och det lämnar mig ofta med en sån jävla vanmakt. Att inte klara av att påbörja eller fullfölja saker. Det finns SÅ mycket jag vill göra. Och jag VILL verkligen få verktygen att klara det.

Jag är hittills ändå glad att jag hittade träningen, för det är ett underbart hjälpmedel. Jag längtar tills bebisen kommer och jag kan sätta igång att röra på mig igen.

Så, varsågoda för att ni får ta del av min röriga hjärna! Trevlig helg 😂

Knutby och podd

Serien finns att se på CMore

De tre senaste kvällarna har vi tittat igenom serien Knutby som är baserad på morden som skedde där 2004. Jag var ju bara femton år då och har inte haft jättekoll helt ärligt. Men alltså, jag är i chock?! Det är så brutalt? Hela serien igenom satt vi med ont i magen. Ville inte titta mer men var tvungna att se färdigt. Jag hade ingen aaaaning om hur sjukt sexuellt det var. Nej fy vad obehagligt det, speciellt eftersom det är baserat på verkliga händelser.

Otroliga skådepelare, bra filmat, lagom många avsnitt. Kan verkligen rekommendera den! Vi satt tillomed och googlade Knutby-morden efteråt för att få mer detaljer. 10 av 10 ostbågar ✨

Nu när jag är ledig lyssnar jag mycket på podd. Älskar podd. Mina favoriter är Inte din morsa med Sanna Lundell och Ann Söderlund. Bra blandning av humor, samtidsfrågor och psykologi. Mycket medberoende och diagnosprat. Älskar dom!

Sen självklart Soffhäng med hejhejvardag! Louise har varit en favorit länge, med både poddar, blogg och instagram. Humor är det bästa sättet att tackla vardagen!

Bästa nyheten är att Louise och Julia (djur med Julia-Julia) ÄNTLIGEN startar en helt egen podd tillsammans, med längre avsnitt! Aldrig skrattat så mycket som åt dem två! Längtar 😍

Lyssnar ni på poddar? Har ni någon bra serie att rekommendera? Med max 1 säsong!

Veckans matlista

Jag tänkte att jag ska börja ha ett inlägg varje vecka med vad vi ätit veckan innan. Jag har ju även ett matkonto på instagram där jag delar med mig av familjens mat 😊 Med tre barn är det inte alltid lätt att göra alla nöjda (läs:händer aldrig), men jag gör så gott jag kan. Förra veckan var sportlov så vi höll det enkelt. Blir det färdigmat vill jag ändå göra en del av maten hemlagad och gärna mycket grönsaker. Varsågoda:

Pasta, köttbullar och korv. Då blir alla nöjda på sitt sätt. Jag vill gärna liva upp det med lite kokta, smörindränkta grönsaker och sallad för att minska känslan av barnmat litegrann 😅:

Fiskbullar! Två barn älskar, och vi andra tycker det är godkänt. Förutom ett barn som bara åt potatismos. Och jag bråkar inte om det. Ett krämigt smörigt potatismos och kokt broccoli och majs, som dryper av smör och salt. ÄLSKAR kokt broccoli 🥰 Och jag får ha den för mig själv!

Friterad pankopanerad kyckling. Marinerad med soja, vitlök, paprikapulver, chilliflakes och sen vänd i panko. Friterade i olja på 160-180 grader ca 3-5 minuter. En succé! Alla älskade!! Kommer aldrig köpa färdiga nuggets igen 🙌🏼 Dippade i sweet chillisås, ketchup och majonäs. Älskar mat man kan äta med händerna, så slipper man tjata på barnen om bestick.

Stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar. Blandade 1 dl mjölk, 0,5 dl ströbröd, en msk kalvfond, 2 tsk dijonsenap, en riven gul lök, och en liten pressad vitlöksklyfta. Lät det stå och tjocka en stund. Blandade det sedan med 500 gram nötfärs, salt, peppar och hackad persilja. Så gott till de krämiga makaronerna! 🤩

Vi har även ätit korv och pommes med sallad, majo och ketchup (älskar!) och igår korv i bröd, men tog inga bilder. Har inte funnits mycket ork till matlagning den sista veckan. Nu väntar ännu en härlig matvecka, men den får ni nästa måndag! 💚

Tjing!

Vi överlevde!

Efter flera veckor med förskolebarn som varit hemma 100% + en veckas karantän för hela familjen var det förra veckan äntligen dags för efterlängtade rutiner. Barnen friska, Algot fick komma tillbaka till sina 15 timmar på förskolan. Jag såg framför mig några timmar varje dag där jag kunde sova ikapp, ligga och vila, ta långsamma promenader, äta mat som bara jag gillar, äta godis mitt på dagen osv.

På mitten av förra veckan insåg vi: det kommer ju ett sportlov. Mycket tidigare än min hjärna räknat med. Vilket innebär: mig ensam med tre barn som ska underhållas, få i sig någon typ av mat flertalet gånger om dagen (kanske ska köpa näringsdrycker till dom? Obs skoja). De ska få frisk luft varje dag och helst inte slå ihjäl varandra. Rimliga mål tycker jag.

Jag såg mina vilor, tystnaden och godispåsen försvinna i fjärran. Som en ballong som blåser iväg och jag står sorgset kvar. Tomhänt. Trött. Hej då powernaps! *vinkar dramatiskt med en handduk medan tårarna långsamt rinner nerför mina kinder*

Missförstå mig inte, jag unnar dom lov, men JAG kan inte ge dom det de kanske hade velat på ett sportlov. Inga skridskor, inget badhus eller bowling, inget lekland. Jag kan knappt åka och handla just nu pga sammandragningar och ont. Bara att gå upp och nerför fyra trappor så fort vi ska någonstans är en utmaning för tillfället. Hur får man ett helt sportlov att gå relativt smärtfritt utan att behöva anstränga sig fysiskt? Det dåliga samvetet gnager.

Well, vi överlevde om vi säger så! Hurra!! I måndags var det ju Alla hjärtans dag, barnen överraskade mig med att gör en underbar frukostbricka. Vi pysslade lite, bakade en kaka, fikade, och så var den dagen över. En promenad i skogen ena dagen, ett besök på biblioteket andra dagen. Lite lekpark och ett kalas så gick veckan ganska snabbt ändå. Mer skärmtid än jag önskat men det råder undantagstillstånd med en gravid mamma.

Min frukostbricka, hur fina kan barnen va eller? 😭 Sen att dom åt upp det mesta av det spelar ingen roll!
Biblioteket, bästa stället på jorden.

Det kanske bara är en illusion att alla andra gör så mycket roligt på sportlovet? Snälla säg ja.

Fortsätt läsa Vi överlevde!

Jag ger er: Veckans bästa timma

Det ska laddas upp

Det är fredag och det betyder helg. Fredagkväll innebär också något annat. Något viktigt. Något vi längtat efter ända sedan förra fredagen. En timma ren njutning. Är det Mello? Nejtack. Talang? Nope! Fredagsmys? På sätt och vis. Det är eggande, spännande, lite småsexigt.

Jag pratat givetvis om På Spåret. Ända sedan jag och Rasmus träffades har vi följt det ganska slaviskt. Till en början som lite fredagsunderhållning. Men underhållningen har utvecklats till tävling. Blodig tävling. Vi mot dom. Jag och Rasmus mot lagen i burarna. Inga barn får närvara. 100% fokus. Vi high-fivar, sitter framåtlutade, höjer volymen, ingenting får störa oss.

Poäng räknas. Och vi måste svara innan lagen på tv, annars är det fusk. Rasmus är mästare på att ta resorna på höga poäng, frågor om geografi, sport och politik. Jag är bättre på mat, musik och kultur. Ett perfekt komplement. Vi hejar på varandra, berömmer varandra när vi har rätt, skriker ”du är så jävla bra!!”. Ja ni hör ju, På Spåret är bättre än parterapi. Ibland går det sämre, ibland slår vi lagen i tv. 10 års träning ger resultat.

Herregud, när han tar Chicago på 10 poäng, pang bara! Vad mer önskar en kvinna egentligen?