Första månaden – såhär går det

Nu är lilla Freja en månad. Så snabbt det har gått? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit orolig för hur första tiden med nyfödd skulle bli. Jag har så mycket i bagaget från när de andra var bebisar och jag var så rädd för att hamna i samma gegga.

Det har varit allt från ren och skär ångestproblematik som lett till sjukskrivning. Amning som gav än värre ångestkänslor. Sorg över min bror som dog precis innan första barnet föddes. Jag var hemma med tre barn på heltid när Algot var bebis, vilket var MER än för mycket för mig.

Men. Jag vet inte. Allt går så bra? Jag mår så bra! Är det såhär det kan vara alltså? Det beror såklart mycket på att Rasmus är hemma hela sommaren. Vi är två vuxna som hjälps åt. Han tar mestadels de stora och jag kan ägna den tid jag behöver åt Freja.

Amningen kom igång hur bra som helst. Jag känner av känslorna av nedstämdhet som mjölkutdrivningen ger, men nu när jag vet vad det beror på så är det hanterbart på ett annat sätt (läs på om D-MER om ni undrar över amningsångest). Jag vet att det som hjälper är att dricka vatten under tiden och att det är snabbt övergående. Jag har heller ingen smärta av amningen den här gången.

Sjalen: skulle inte överleva utan den. Jag kan städa, promenera, laga mat, leka med storbarnen, allt det där man som mamma vill och måste kunna göra. Med armarna fria. Och bebis sover gott.

Andra fördelar: hon sover längre, somnar lättare, magontet hjälps av grodposition, rapar kommer upp enklare, hon skriker mycket mindre, är mer rofylld, får naturlig närhet, mjölkproduktionen stimuleras av att ha henne nära. Även muskler i rygg/mage/nacke stärks.

Det ska även minska risken för tex förlossningsdepression och ångest pga oxytocinet som frigörs av närheten mellan mamma/barn. Önskar att jag gjort detta mycket mer med de andra, även om jag testade en del med Maja.

Än så länge är det bara mycket kärlek och gos, varvat med vanligt kaotiskt familjeliv, semesterplaner, sommarbad och stora tvätthögar.

Vi har fått barn!

Ojoj. De sista veckorna har verkligen varit en bebisbubbla här hemma.

23 maj, på beräknad datum, bestämde sig äntligen den lilla damen att det var dags att komma. 8.45 kom vi in till förlossningen. Jag sa direkt att hon kommer vara född innan kl 12. Rasmus hävdade att hon skulle var ute innan elvakaffet. Och mycket riktigt, 11.09 var allt klart 😃

Jag har hela tiden velat ha endast ett varmt bad som smärtlindring. Även det faktum att det kan snabba på värkarbetet gjorde att jag ville ner i badet så fort som möjligt. Och ja. Det gjorde susen. Knappt 45 minuter i badet och sen hann vi nästan inte ens tillbaka till förlossningsrummet. Jag kunde inte önskat mig en lugnare eller smidigare förlossning.

Den var inte för snabb och inte för långdragen. Kroppen och hjärnan var i synk. Rasmus var fantastiskt som alltid, lugn och stöttande.

Och vi välsignades med ännu en underbar dotter: Freja Inger Viola ❤️