Posttraumatisk föräldraledighet aka VAB

Att mina föräldraledigheter varit tunga är ingenting jag hymlar med. Jag försöker att inte skämmas över att jag inte var den där fräscha bebismamman jag drömde om att bli, eller att jag nästan fick kämpa livet ur mig för att klara av de perioderna i livet. Och jag överdriver inte. Det var typ med livet som insats. Eller i alla fall min psykiska hälsa. De gånger jag orkade dra igång exempelvis ett bullbak med barnen slutade det ofta i tårar pga barns fina oförmåga att 1.samarbeta och 2. följa instruktioner. Kanske också pga 1. mitt obefintliga tålamod och 2. att jag verkligen inte gillar att baka….och 3. min ehh, oförmåga att följa instruktioner. Men mest var det barnens fel. Jag lovar. (OBS ironi).

Nu har det gått ett tag sedan jag började jobba igen och jag anser mig fungera normalt i vardagen. Jag älskar att jobba, jag har sällan ångest, vardagslivet flyter på (hyfsat) problemfritt om vi jämför med hur det var för ett år sedan. JobbNatalie arbetar bäst under ganska hög stress och får energi när det händer mycket runtomkring (därav min kärlek till att jobba dagarna innan jul tex). Privata Natalie – not so much.

I alla fall. Så var det detta med VAB och att jag själv är hostig. I Covid-tider. Dessa underbara tider vi befinner oss i. Första dagen går bra. Andra dagen går också hyfsat bra. Tredje dagen börjar det knaka. Och vi är idag inne på dag fyra. Låt mig säga att det inte varit underbart. Inte jättedåligt heller. Egentligen. Barnen är lugna, nöjda och sams. Men i mitt huvud spökar det. Det är som att min hjärna inte kan skilja på tillfällig isolering och tiden som inte tycktes ha ett slut (alltså föräldraledig hemma med flera barn vintertid med otaliga sjukdomar som avlöste varandra).

Den slungas tillbaka och inne i mitt huvud börjar en röd varningslampa blinka och signalerar FARA FARA. Och stressymptomen kommer som ett brev på posten. Utan att jag logiskt kan tänka bort dem. Trycket över bröstet. Gråten som vill ut. Känslan av total hopplöshet och behovet att fly. Ångestkänslor. Lätt till irritation. Tunnelseende. Det är verkligen intressant. Och fruktansvärt såklart. Jag inser ju att detta är något som säkerligen går att bli hjälpt med.

Jag har kört ett tema där vi varvar tv, platta, telefon. Ritstund. Popcorn. Tillbaka till tv, platta, telefon. Gärna samtidigt. Ja, det hjälper att behålla lugnet här hemma. Och ja, de kanske hade svårt att somna igår till följd av minimal utomhusluft och fysisk aktivitet. Jag lever i stunden kan man säga. Carpe Diem. Mindfulness.se

Men är detta ett fenomen? Kan hjärnan fungera såhär? Kommentera gärna om ni har några bra funderingar eller svar 🙂

3 reaktioner till “Posttraumatisk föräldraledighet aka VAB”

  1. Jag tror att det ligger nåt väldigt sant i att kalla det för posttraumatisk föräldraledighet. Om du inte blev utbränd så var du säkert mycket nära. Jag blev nog utbränd när jag var hemma med mina två stora. Jag tror inte vi är designade för att vara så isolerade i föräldraskapet/med familjen som vi ofta är, utan jag tror att det ska vara uppbyggt på ett annat sätt där man delar mer mellan generation osv. Nog för att jag tror att även det bär sina utmaningar som ger risk för utbrändhet…….😬 men jag tror att vi kanske kan vara bättre designade för något i den stilen. Det är ett väldigt hårt jobb att vara ensam vuxen med flera barn. Arbetet är som semester.

    Gilla

    1. Ja jag är helt säker på att jag stod och tippade på kanten till en rejäl utmattning. Tyvärr. Hur mår du nu då? Har du känt samma grej med sista barnet? Tänker eftersom dina andra är lite större och mer självgående 😊

      Gilla

      1. Det går inte att jämföra! Jag har vabbat hela veckan och trots att jag har en liten energidipp så går det ändå bra och jag skulle sammanfatta veckan som en lugn och mestadels fin 🙂 bara det här att klä på overall och ta sig utanför dörren tar bara max 10 minuter nu till skillnad med Den Stora Prövning Mentalt Och Fysiskt som det kan vara med fler barn…….

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s