Det ger mig ångest

Jag skrev i mitt förra inlägg om att vi hade magsjuka. Ingen i familjen slapp undan. Den var utdragen för flera och mängden tvätt som tvättades under den veckan var enorm. Rasmus var hemma från jobbet hela veckan och jag kunde inte heller jobba. Som om inte magsjuka var nog så är två av barnen återigen sjuka med hög feber och hosta. Rasmus har ryggskott, jag har en inflammation i ögonen efersom jag slarvar med att ta ur linserna. Detta gör att jag inte kan köra bil pga att jag inte ser något, jag känner mig begränsad och det gör ont. Jag vet knappt när jag sov senast och nu väntar en veckas sportlov ensam med barnen. Detta mina vänner, är en perfekt källa för min ångest att frodas i.

Så idag mår jag inte bra. Jag har ett tryck över bröstet, det kryper i kroppen av och gråter till och från. Jag har dåligt tålamod och vill bara gå och lägga mig. Att jag har PMS också gör det verkligen inte bättre. Jag får panik av tanken att jag ska roa barnen på dagarna en hel vecka. Det kanske låter konstigt. Men efter de här åren hemma, där perioder varit oerhört tuffa psykiskt för mig, så är det skitjobbigt. De små är för små för sportlovsaktiviteter som Valle kan gå på, jag vet liksom inte vad vi ska göra. Jag tycker det är svårt att åka iväg på grejer ensam med alla tre barnen, det blir oftast bara bråkigt, därför gillar jag vardag med skola och jobb. Detta i sin tur ger dåligt samvete, jag känner mig som en dålig mamma, och det ökar ångesten ännu mer. Det känns som att alla andra är supermammor som hittar på roliga saker utan problem, åker omkring på mysiga utflykter, bakar tillsammans utan bråk, som inte skäller på sina barn, eller gråter av vanmakt för att en dag känns oändligt lång. Är det bara jag som har det så?

Jag har iallafall testat min kamera i skogen och på barnen. Klurar på funktioner och trix. Det är skoj, jag har tusen idéer på ställen där jag vill fota. Nu ska jag hjälpa Algot som diskar, eller jag menar, häller vatten i hela köket.

Björk

skog

Algot

14 reaktioner till “Det ger mig ångest”

  1. Allt du nämner i inlägget är som bäddat för ångest, om man nu har problem med det emellanåt. Och så PMS på det! Hallå!!! Du är stark som en oxe utan att veta om det.

    Sportlovsmorsorna med skridskor, matsäckar och rosiga kinder – vilka är de i verkligheten? Utanför sociala medier? Och visst finns det pigga människor (har jag läst), men de flesta hasar sig igenom februari.

    Ångest. Suck. Det som hjälper mig är enkla vardagsrutiner, frisk luft, god mat och framförallt – människor! Träffa folk, be om hjälp och mosa alla onödiga krav under kängorna. Att överleva ett lov med tre små halvkrassliga barn räcker.

    Fotografera dig igenom lovet!!! Låt Gud överraska dig och familjen! Kram

    Gilla

  2. Jag känner delvis igen känslan av att inte orka hitta på något själv med barnen, för man vet att det bara leder till att man själv blir slutkörd. Men jag tänker numera, när barnen är lediga och jag inte orkar mer än att ta mig igenom dagen hemma, att de faktiskt njuter av att bara vara hemma och inte behöva ge sig iväg på morgonen. Precis som jag. Sen kan de tjata om att de vill göra det ena och det andra, och man kanske på sin höjd lyckas uppfylla en av alla önskningar, men då är jag nöjd! Vi har lyckats få till att åka slalom en gång på ett sportlov, vi har åkt längdskidor ett annat år, nu i år hoppas jag på skridskor. Men jag pratar om en enda aktivitet, en dag, på ett helt sportlov. Och då har det varit när Ruben varit ledig. Det räcker tycker jag.

    Gilla

    1. Tack för ditt svar! Det är väl så, att bara vara ledig kan räcka. Man ställer kanske för höga krav på sig själv, och tror att ”alla andra” gör speciella saker varje dag. Ska försöka satsa på att ta skogspromenader istället 😀 Det är ju tillomed gratis!
      Kram

      Gilla

  3. Jag tror inte vi är gjorda för att ta hand om barnen i separerade familjeenheter. Men nu är det som det är och man bara kämpar på. Ha inte dåligt samvete för att ni inte åker iväg och gör nåt speciellt. Ni bor jättefint i ett hus på landet, de har varandra och de har så mycket trygghet (och den tryggheten rubbas inte för att mamma har en känslosam trött period). Att ha varit hemma med sjuk familj är en fruktansvärd pärs psykiskt. Man blir ju tokig. Tacka Gud för att du inte har fått kortslutning och lämnat familjen i tron om att du är en häst (https://www.aftonbladet.se/halsa/a/6nPRKO/anneli-40-trodde-att-hon-var-en-hast)
    Köp hem halvfabrikat som de tycker om. Ge dem det utan dåligt samvete. Be ständigt och om ni har någon bönegemenskap, låt dem få veta hur du just nu känner.

    Rätt som det är så är så lättar det!
    Och det är så trevligt att se dina fina bilder!

    Gilla

    1. Haha förlåt det var ju jättehemskt, men lite bisarrt.
      Håller med dig, vi är skapta att leva i grupp och hjälpas åt. Ska försöka att fokusera på lek utomhus hemma. Men på sportlov osv pushas det på så med massa aktiviteter, skidor osv…
      på våren brukar allt lätta, snart är vi där 😀

      Gilla

      1. Jag är i chock!!! Tidaholm ligger i södra Sverige och låter EXTREMT skånskt! Så klart antog jag att det ligger i Skåne! Hjälp, vad händer med mitt Sverige!

        Gilla

  4. Hej! Jag vill inte pressa dig, du har så mycket on your mind 🙂 men jag vill i alla fall säga att jag ser fram emot nästa inlägg, om så det bara är en väldigt kort uppdatering och en enda halvdan bild!

    Gillad av 1 person

    1. Tack! Har ett par saker att skriva om men har ärligt talat varken hunnit skriva eller ta några bilder den senaste veckan! Hur hinner folk något annat än att jobba och lämna/hämta på förskola och fritids? 😵😵

      Gilla

Lämna ett svar till nataliemariasophie Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s