Tack för responsen på mitt förra inlägg. Jag vet att vi är många som lider av samma tankar och ångest kring maten och kroppen. Det är inte så konstigt när vi bombarderas av artiklar och inlägg om hur vi snabbt tappar 5 kg/får platt mage/vältränad rumpa. Instagram är fullt av bilder på tjejer med magrutor och rekordlåg fettprocent.
Samma dag jag publicerade mitt förra inlägg åkte Rasmus och köpte semlor till hela familjen. Tio minuter efter att semlan var uppäten hade Skövde Tidning samt Västgöta-bladet skrivit om hur mycket man behövde springa för att inte gå upp i vikt ”om man ätit en semla för mycket”. Vi var flera som kommenterade och de valde att ta bort artikeln (win!). Det går alltså göra skillnad.
För mig har det egentligen inte bara haft att göra med vikt att maten blivit svår. Jag har under många års tid grottat ner mig i hur olika mat påverkar kroppen. Hormoner och blodsocker framförallt. Fler och fler livsmedel skulle uteslutas. Socker, kolhydrater, sädesslag, gluten, gröna blad, nötter, frön, tomater, mejerier, tillsatser. Köttet skulle vara gräsbetat, närproducerat, ekologiskt. Halv/helfabrikat blev lika med döden och har ätits under stor ångest och med rädslan att bli sjuk. Allt skulle vara hemlagat, från grunden, gjort på rena råvaror. Njutningen och glädjen med mat har försvunnit mer och mer och det dåliga samvetet vuxit. När jag ätit något ”dåligt” har jag endast kunnat tänka på skadan jag gjort på min kropp utan att förstå att det varit mina tankar som varit den verkliga faran i det här fallet.

Det pratas om hälsa överallt, vi blir överösta av råd om vad vi ska äta och inte äta för att vara friska. Men när detta resulterar i ångest blir det aldrig postitivt. Det är inte värt det.
Sen är vi olika såklart. Det är inte alla som tränar och äter ”bra” som drabbas av ätstörda tankar. Men jag har insett att jag gjort det och nu krävs en förändring.
Kram på er