Idag känner jag bara för att ropa ”Tack Jesus!” så det ekar från balkongen! Efter en tid där jag brottats med vissa saker och fokus legat på en del annat än Bibelläsning och bön så brinner det återigen i mig. Jag brinner efter att läsa, studera och lära mig mer, så oändligt mer. Jag längtar efter stark bön där Anden verkligen är närvarande och jag längtar efter att gå ut och evangelisera. Jag längtar efter att min människofruktan ska släppa och leva ut min tro fullt ut.
Jag vill bära mitt kors, verkligen bära det och följa Jesus.
Det bubblar i mig av tacksamhet att få ha fina konversationer med en syster i tron, som verkligen stärker mig. Att äntligen känna att jag är en ny skapelse i Kristus, att mitt gamla jag är begravt med dopet, det får mig att vilja gråta. Av tacksamhet. Av ren och skär glädje.
I några dagar har jag känt en stor sorg över all den ondska som härjar runt omkring oss. Den letar sig in i ens innersta. Men också en sorg över den ensamhet man som troende kan känna i världen. Att på något sätt stå utanför. För det gör vi, och det ska vi göra. Vi ska inte leva av denna världen. Den senaste tiden har jag läst mycket i Johannesevangeliet, och detta är från Johannes 15:
18 Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. 19 Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. 21 Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.
Vi som följer Jesus ska vara beredda på hårda tider. Att vi kommer bli förföljda, hånade och hatade. Jag är övertygad om att detta kommer eskalera i Sverige under den närmsta tiden. Jag ser det överallt, och vi ska nog på något sätt rusta oss för det. Gud har gjort mig uppmärksam på detta från början. Första Petrusbrevet 4 säger:
12 Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. 13 Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.
Amen, och Gud välsigne er!